Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skapelse-legender hos den gamla tidens kulturfolk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och tordönen, som skräck injaga i människors hjärtan,
Och med de tändande blixtarna köld frambringande väder.
Härefter kommer en beskrifning på de olika vindarna
och deras utgångspunkter. Sedan fortsätter skalden:
Ofvan dem rum är bestämdt för den rena etern, som tyngdlös.
Icke besmittad blef af den gröfre jordiska dräggen.
Knappt byggmästaren detta försett med stadgade gränser,
Förrän stjärnorna, dolda förut af den tryckande massan,
Tändes, och kring all himmelens hvalf begynte att tindra.
Att ock ej måtte på lif brist någonstädes förspörjas,
Himmelens rund anvistes åt gudagestalter och stjärnor.
Vågorna boningsplats uppläto åt glänsande fiskar.
Fyrfotadjur mottogos af jorden; och fåglar af luften.
Mera heligt än de, ett djur begåfvadt med högre 1
Vett än saknades, rustadt med kraft att de andra regera.
Människan föddes. — — — — — —
Medan de öfriga djur mot marken fällde sitt öga,
Gaf han en högsträckt blick åt mänskan och bjöd, att hon skulle
Himlen beskåda och lyfta sin syn mot lysande stjärnor.
Så den jord, som var nyligen rå och saknade bildning,
Blef omskapt och försedd med nya människoformer.
Först uppgrodde en gyllene tid, som utan regering
Fri för band och af själfman drift var dygdig och rättvis,
Fruktan ej fanns eller straff. På en uppsatt tafla af koppar
Lästes ej hotande bud. Ej häller räddes en ödmjuk
Skara domarens ord; man obeskyddad var säker.
Hjälmen och svärdet voro ej till. Ej fordrades krigsmän.
Hvar och en lefde i trygghet och lugn med lediga sinnen
Själfva jorden var fri, ej rörd af harfven och aldrig
Sårad af någon bill; dock allt frivilligt hon skänkte
Mänskan, nöjd med den spis, otvungen åt henne sig frambjöd.
Därefter kom Silfveråldern, guldålderns eviga vår upp-
hörde, och de fyra årstiderna inrättades af Jupiter, man
nödgades taga sin tillflykt till bostäder mot sommarens
brännande hetta och vinterns isande köld. Ej nöjd med
den naturliga afkastningen af jorden, uppfann människan
åkerbruket.
1 Sanctius his animal, mentisque capacius altæ — Deerat
adhuc et quod dominari in cetera posset. — Natus homo est.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
