Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den nya tidens inbrott. Flertalet af bebodda världar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gång, om den ej paras med en klar och fördomsfri blick
i teoretiska frågor. Tycho dog 1601 i Prag.
Det blef Kepler (1571 — 1630) förbehållet att draga slut-
satserna ur Tychos observationer. Han visade att pla-
neterna röra sig i ellipser kring solen och bestämde la-
garna för deras hastigheters sammanhang med deras af-
stånd frän solen. Betecknande för Kepler är, att han
slutligen nekade att utföra astrologiska beräkningar åt den
allsmäktige Wallenstein, hvars horoskop han dock ställt. (Fig.
9.) Han sökte också läsa sitt eget och sina barns öden ge-
nom bestämmande af stjärnornas ställning i födelsestun-
den. Kepler var af protestantisk familj och hade af denna
grund att utstå åtskilliga obehagligheter.
Med Keplers arbeten hade ändtligen kännedomen om
himlakropparna nått ett betydligt steg fram om den punkt,
till hvilken Aristarchos kommit. Detta sakläge befästes
ännu mer genom den store Galileis (1564—1642) upp-
täckter. Galilei brefväxlade med Kepler och sade i ett
bref af 1597, att han länge varit anhängare af de koper-
nikanska åsikterna. 1604 hörde Galilei talas om den i
Holland uppfunna kikaren och konstruerade en sådan och
tillvann sig därmed lifligt bifall af samtidens främste. Han
genomforskade nu himmelen och iakttog en stor mängd
stjärnor, som ej voro synbara för blotta ögat. Planeterna
syntes som lysande skifvor. 1610 observerade han Ju-
piter och upptäckte denna planets fyra största månar,
som kretsade kring honom med desto större hastighet,
ju närmare de lågo honom, alldeles på samma sätt som
planeterna kretsa kring solen. Han såg i rörelsen hos
dessa månar, som han efter den regerande furstefamiljen
i Toscana kallade för de »mediceiska stjärnorna», ett kraf-
tigt stöd för den kopernikanska åsikten. Han iakttog, att
Saturnus ändrade utseende (hvilket berodde på ringens
ställning), och att Venus (och Merkurius) syntes såsom en
skära likasom månen. Han upptäckte också solfläckarna
(1611). Af dessas rörelse slöt han sig till, att äfven solen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
