Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den nya tidens inbrott. Flertalet af bebodda världar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sofien vid universiteten. Äfven i Uppsala uppstod på
detta sätt en liflig strid, hvilken kanske får anses såsom
en början till naturvetenskapens uppblomstring i Sverige.
Prästeståndet sökte förhindra de nya åsikternas förkun-
nande från lärostolarna, men lyckades ej erhålla regerin-
gens medgifvande därtill.
Bland de unga män, som togo ett lifligt intryck af
Descartes’ läror var en, som något modifierade den karte-
sianska kosmogonien, nämligen Swedenborg. Enligt Swe-
denborg består allt af hvirflar, atomen så väl som sol-
systemen. Allt är uppbyggdt efter ett enda schema. Den
enklaste materiella partikeln antages uppstå genom hvirf-
velrörelse af den immateriella punkten. Detta är en stor
svaghet, ty en punkt utan utsträckning må hvirfla aldrig
så hastigt, så kan den dock aldrig på denna grund intaga
något rum. Det synes som om Swedenborg genom denna
hypotes ville söka förklara världens uppkomst ur intet.
Oaktadt Swedenborg på några ställen synes vilja antyda,
att den matematiska punkten bestått sedan evighet, är
han dock alls icke konsekvent i detta afseende, utan säger
på andra ställen, att äfven denna blifvit skapad. Swe-
denborgs kosmogoni skiljer sig från Descartes’ hufvud-
sakligen därigenom, att den förre antar, att planeterna ej
invandrat utifrån i solsystemets hvirfvel, utan tvärtom ut-
kastats ur solen. Swedenborg föreställde sig, att solfläc-
karna småningom tilltagit, intill dess de skymt bort hela
solens lysande yta. Den inneslutna elden sträfvade att
tänja ut sig, och därigenom spändes det omgifvande skalet
ut, intill dess detta brast och det mörka höljet samlade
sig såsom en ring kring solens äkvator. Hvirfveln rote-
rade alltjämt, ända till dess äfven denna fasta ring gick
sönder i mindre delar, som gyttrade ihop sig till klot-
formiga massor, hvilka bildade de olika planeterna och må-
narna (samt solfläckarna). Då en sol på detta sätt sprän-
ger sitt skal, blir den plötsligt synlig, hvilket Swedenborg
anser motsvara de s. k. »nya stjärnornas» uppflammande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
