Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Newtons till Laplaces tid. Solsystemets mekanik och kosmogoni.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ring, var Buffon (1745), den snillrike författaren till »His-
toire naturelie». Buffon kände Swedenborgs arbeten, och
då han med skäl ansåg det sätt, hvilket Swedenborg an-
tagit för planeternas afskiljande ur solen, såsom ifrån fy-
sisk ståndpunkt föga tillfredsställande, uttänkte han ett
nytt föreställningssätt för, huru detta kunde ha tillgått.
Till en början framhöll han, hur ytterligt osannolikt det
är, att ekliptikans lutning mot planeternas banplan aldrig
öfverstiger 7 1/2 grader eller en tjugo fjärde del af den stör-
sta möjliga lutningen (1800). Detta hade redan förut
framhållits af Bernonilli. För hvarje planet är sannolik-
heten endast 1/24, att detta beror på en tillfällighet. För
de fem då kända planeterna tillsammans blir sannolik-
heten 24 -5 eller endast omkring en åttamilliondel. Kom-
mer så därtill, att månarna, så vidt de då voro kända (5
kring Saturnus, 4 kring Jupiter och jordens måne samt
Saturni ring) alla röra sig i plan, som föga afvika från
ekliptikan. Man måste således söka efter någon meka-
nisk orsak.
För att förklara planeternas rörelse, antog Buffon, att
de allesammans bildats genom en sammanstötning mellan
solen och en komet, hvilken skulle, så att säga, hafva af-
fräst 1/650 af solmassan, hvilken störtade ut åt sidan och
bildade planeterna samt deras månar (fig. 16). Att en sådan
nästan tangentiell stöt kunde inträffa, syntes framgå däraf,
att 1680 års komet, hvilkens bana beräknades af New-
ton, gick på endast en tredjedels solradies afstånd från
solens lysande yta, och det kunde väl vara möjligt, att
den nästa gång skulle falla ned på solen, då den vänta-
des tillbaka år 2255.
Nu kunde mot denna föreställning göras den anmärk-
ningen, att spillrorna borde ha återkommit till sin ut-
gångsplats. Mot detta invände Buffon, att solen borde
också skuffas åt sidan af kometen, och att vidare den ut-
kastade materien kunde få sin ursprungliga bana något
förändrad genom senare utstötta solspillror, hvilken an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
