Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Newtons till Laplaces tid. Solsystemets mekanik och kosmogoni.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hos Kant, men som alls icke öfverensstämmer med vårt
nuvarande vetande. Likaså borde de spillror, som hade
den största äkvatorialhastigheten vid afskiljandet från so-
len, lättast ha afstött småspillror d. v. s. satelliter, och
detta stämde med den tidens erfarenhet, men ej med nu-
tidens. Man kände då endast, att äkvatorialhastigheten
var större hos Jupiter än hos jorden och hos denna större
än hos Mars. Jupiter hade då 4 kända månar, jorden 1,
Mars ingen. Saturnus, som hade fem, borde ha den
största äkvatorialhastigheten. Nu har förhållandet ändrat
sig så, att ordningsföljden i äkvatorialhastighet är Jupi-
ter, Saturnus, jorden och Mars och antalet kända månar
7, 10, 1 och 2. Således är ordningsföljden ej längre möj-
lig att upprätthålla.
Planeterna blefvo troligen, säger Buffon, flytande ge-
nom den häftiga värmeutvecklingen vid sammanstötningen,
men de afkyldes snart till låg temperatur på grund af
deras litenhet, likasom en gång solen skall afkyla sig
och slockna. De olika planeterna hafva glödt i tider,
som äro beroende af deras storlek. Genom försök angå-
ende afkylningshastigheten hos glödande järnkulor af olika
storlek trodde han sig kunna draga den slutsatsen, att jorden
för sin afkylning till nuvarande temperatur behöft 75000 år,
månen 16000 år, Merkurius 54000, Venus 92000, Mars
29 000, Jupiter 240 000 och Saturnus 131 000 år. Solen
borde behöfva omkring 10 gånger så lång tid som Jupi-
ter för sin afsvalning.
Då planeterna kastades ut genom solens atmosfär, togo
de från densamma med sig luft och vattenånga, af hvil-
ken sedermera haf uppstodo. Jordens inre borde länge
sedan ha upphört att glöda, då ingen luft kan tränga in
och nära elden därinne (detta i motsats mot Descartes
och Leibnitz). Det oaktadt tror Buffon, att jordens tem-
peratur upprätthålles endast till 2 procent medelst strål-
ning, resten är egenvärme. Jorden borde anses lika tät
allt igenom, eljest skulle ej rotationsaxeln ligga symme-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
