Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Newtons till Laplaces tid. Solsystemets mekanik och kosmogoni.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den gyttrades ihop till en planet, få en rörelse som ginge
i motsatt led mot den observerade. För öfrigt skulle en
sådan hopgyttring till en enda stor massa ej gå för sig,
såsom Stockwell och Newcomb visat, utan man skulle i
själfva verket erhållit en samling af små-meteoriter af just
samma slag som de, hvilka kretsa i Saturnus-ringen. Enligt
Kirkwood skulle det dessutom tagit ej mindre än 120 mil-
joner år, innan Neptunus-ringen hunnit samla sig till en planet.
Vidare borde alla planetbanor vara cirkulära och ligga
i samma plan. Visserligen säger Laplace, att man »för-
står, att de stora olikheterna i täthet och temperatur i
olika delar af hvarje ring kunna förklara afvikelserna».
Det är väl troligt, att Laplace ej varit allt för öfvertygad
af detta skäl, då han sedermera anger, att kometer, som
enligt Laplace ej tillhöra solsystemet, kommit in i solens
närhet och stött emot planeterna, då de höllo på att bil-
das och så förorsakat afvikelserna. Andra kometer ha
inträngt i solsystemet, då kondensationen af gasmassan
var nära färdig, de ha förlorat så mycket hastighet, att
de införlifvats med solsystemet men bibehållit sin aflånga,
från cirkelformen starkt afvikande bana.
Den svåraste invändningen mot Laplaces hypotes är
väl den, att månarna kring Uranus och Neptunus löpa i
motsatt led mot månarna kring de andra planeterna. Detta
äger också rum för den af Pickering år 1898 upptäckta
Saturnus-månen Phoebe, medan de nio andra betydligt
närmare Saturnus belägna månarna röra sig på van-
ligt sätt.
Som man ser, har Laplace lyckats undvika åtskilliga
svårigheter, som vidlådde Buffons hypotes (banornas ringa
afvikelse från cirkelformen), men i stället råkat på andra,
som knappast äro mindre. Laplaces hypotes ger däremot
en utmärkt bild af Saturnus-ringarnas bildning.
Samtidigt med Laplace verkade i England Herschel.
Han har studerat nebulosorna med sitt stora teleskop och
däraf ledts att anse dem befinna sig i ett slags ut veck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
