Människan inför världsgåtan / 106 (1907) Author: Svante Arrhenius Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nyare viktiga upptäckter inom astronomien. Stjärnvärlden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

På liknande sätt kan man nu undersöka, om Wright
hade rätt i sitt påstående, att stjärnorna i vintergatan alla
röra sig i samma led likasom planeterna i solsystemet,
en tanke hvilken till pröfning upptagits af Schönfeld och
Kapteyn. Man har ej funnit någon antydan om en dylik
regelmässighet. Däremot iakttog Kapteyn en annan
regelbundenhet. Stjärnornas egenrörelse syntes honom
antyda närvaron af två svärmar af stjärnor, af hvilka den
ena rör sig fram mot stjärnan Xi i Orions stjärnbild, den
andra i rakt motsatt led. Sannolikt kommer den fortsatta
undersökningen af dessa lagbundenheter att medföra
nya, intressanta resultat.

Fig. 22. Enligt Kapteyn.

Dessa företeelser vunno ett betydligt ökadt intresse, då
det lyckades att bestämma fixstjärnornas afstånd från
solen ur deras skenbara årliga
rörelse på himmelen. Då ju,
enligt Aristarchos’ och Kopernikus’
lära, jorden rör sig i rymden, så
borde den under en årstid stå
närmare till en gifven stjärna än
under en annan, och på grund
däraf hade man rätt att vänta en
effekt liknande den ofvan omtalade,
men som vore af periodisk art, så att några stjärnbilder
syntes tillta och afta i storlek omväxlande för hvarje
år. För att förstå, att detta icke syntes inträffa, antog
redan Aristarchos, att stjärnorna ligga så långt bort från
oss, att de alla synas oändligt långt aflägsna, så att man
ej kan iakttaga någon årlig ändring i stjärnbildernas storlek.
Detta antagande, som upptogs af Kopernikus, syntes
likväl Tycho Brahe så osannolikt, att han bland annat af
denna grund antog, att jorden står stilla och således kan
anses som världsalltets midt.

Astronomerna sökte allt ifrigare uppspåra den väntade
företeelsen och ändtligen lyckades detta 1838 för Bessel,
som iakttog att stjärnan 61 i Svanen visade en svag fram-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>