Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nyare viktiga upptäckter inom astronomien. Stjärnvärlden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Som vi ofvan sett, lider Laplaces hypotes af den
svårigheten, att planeternas rotationsriktning enligt densamma,
likasom enligt Kants utläggning, borde bli motsatt solens —
med andra ord motlöpande. För att förklara detta, antar
Pickering, att alla planeter till en början haft motlöpande
rotation, men på grund af solens ebb- och flod-verkan
inställts så, att de slutligen ständigt vändt samma sida åt solen,
d. v. s. haft rättlöpande rotation med samma rotationstid
som omloppstiden. Sedermera drogo planeterna ihop
sig och erhöllo sålunda en snabbare rotation. De två
yttersta planeterna Neptunus och Uranus ligga så långt
bort, att solen ej hann inställa dem genom det under
dessa förhållanden svaga ebb- och flod-fenomenet, innan
de drogo ihop sig, och sålunda nästan fullkomligt
undandrogo sig ebb- och flod-verkan. Deras massa är ju också
endast omkring en sjättedel af nästföljande planets,
Saturnus’, så att de böra ha afsvalnat mycket hastigare
än denna. Dessa planeter ha sålunda undandragits den
allmänna lagbundenheten. Hvad Saturnus beträffar, så
löpa alla dess månar rätt till och med den nionde Japetus,
som är belägen på 3,5 miljoner kilometers afstånd. Den
tionde däremot, den af Pickering upptäckta Phoebe, som
ligger 3,5 gånger längre bort, har motlöpande rörelse.
Pickering antar, att denna bildats, medan Saturnus rörelse ännu
var motlöpande. På grund af hans stora excentricitet (0,22)
är det kanske mera antagligt, att han motsvarar
planetsystemets kometer och inkommit i Saturnus’ attraktionskrets,
först då nebulosamaterien på detta afstånd var mycket
förtunnad, Alla innanför liggande planeters månar förhålla
sig regelrätt.
De upptäckter, som behandlats i denna afdelning,
beröra till största delen himlakroppar, som ligga utanför vårt
solsystem. Först genom införande af kraftiga fjärrglas
och särskildt med spektroskopets tillhjälp (uppfunnet 1859)
har det varit oss möjligt att vinna någon djupare insikt
angående dessa aflägsna himlakroppars egendomligheter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
