Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Energibegreppets införande i kosmogonien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfver den absoluta nollpunkten, måste således luften sjunka
28,9 kilometer, eller med andra ord, detta skulle vara at-
mosfärens höjd öfver jordytan.
Bestode atmosfären af vätgas, som har specifika vär-
met 3,42, skulle dess höjd vara 421 kilometer. På lik-
nande sätt skulle atmosfären ha en betydlig höjd, om
den bestode af mättad vattenånga med däri utfällda vat-
tendroppar, ty för att höja temperaturen på en dylik
blandning 1 grad, skulle man ej endast få uppvärma
ångan utan äfven tillföra värme för att fördunsta vatten.
Det skulle således förhålla sig så, som om denna bland-
nings specifika värme vore mycket stort. Ritter beräknar
också, att om jordytans temperatur vore o°, så skulle
atmosfärens höjd i detta fall uppgå till omkring 350
kilometer. Nu finnes verkligen i luften något vattenånga
och moln jämte de gasformiga luftbeståndsdelarna. Där-
för bör också ofvan beräknade värde af atmosfärens höjd
(28,9) något ökas — med ungefär 2 kilometer.
Nu visar sig, såsom Ritter anmärker, detta alls icke
motsvara verkligheten. Iakttagelser angående den höjd,
på hvilken stjärnfall blossa upp på grund af gnidning
mot luften, visa, att detta ofta äger rum mer än 200 kilo-
meter öfver jordytan, och norrskenens bågar, som bero
på elektriska urladdningar i luften, ha sin högsta punkt
på omkring 400 kilometers höjd. Man har också under
de senaste åren genom observationer i ballong funnit, att
på en höjd af något öfver 10 kilometer luftens tempera-
tur, i stället för att aftaga uppåt med 10 grader för hvar
kilometer, är nästan likformig.
Ritter anser denna afvikelse från hans räkningar bero
därpå, att på mycket stora höjder luftgaserna förtätas till
moln likasom vattenångan i lägre luftlager, hvaraf följden
skulle bli, att atmosfären skulle få en betydligt ökad höjd.
Efter hvad vi nu veta, kan emellertid detta ej inträffa
förrän under — 200 grader, således på betydligt större
höjder, än de till hvilka luftballonger nått upp, och där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
