Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Energibegreppets införande i kosmogonien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
teriella partiklar och sålunda stannas. På liknande sätt
kunde ringformiga nebulosor tänkas uppstå. Det vore
också enligt Ritter ej nödvändigt att med Croll antaga
hastigheter af 100 geografiska mil (742 km.) i sekunden
hos två hopstötande himlakroppar för att förklara upp-
komsten af värmet hos en sol. Härvid må framhållas,
att en gasnebulosa af solens massa och hundra gånger
större radie, utan att sammanstöta med en annan dylik
himlakropp och endast genom att sammandraga sig till
vår sols dimensioner, skulle vinna en temperatur tillräckligt
hög, för att den skulle lysa som en klart strålande hvit
stjärna.
Om den hastighet, med hvilken de båda himlakropparna
vid sin sammanstötning vore begåfvade, vore mindre än
ofvan antagits, så skulle ett centripetalt system uppstå,
det vill säga en gasboll, som småningom skulle samman-
draga sig till en fixstjärna. Enligt Ritter skulle denna
stjärna kunna periodvis svälla och sammandraga sig kring
ett jämnviktsläge, och på detta sätt vill han förklara den
periodiska växlingen i skenet från föränderliga stjärnor. Det
är likväl troligt, att på grund af utstrålningen denna pul-
serande rörelse snart skulle hämmas. Dessutom är väx-
lingen i ljusstyrkan hos dylika stjärnor vanligen ej så
regelbunden som Ritters räkningar förutsätta. Hans åsikt
i denna punkt har därför ej blifvit allmänt antagen.
Ritter anser, att i ett centrifugalt system förtätningar
kunna uppstå, hvilka ge sig tillkänna såsom mindre stjär-
nor. På detta sätt kunde stjärnhopar bildas och i själfva
verket ha vi anledning antaga, att den större delen bland
de spiralformade nebulosorna äro dylika stjärnhopar. Slut-
ligen kommer han till den frågan, om ej möjligtvis vinter-
gatan kan vara en dylik stjärnhop, som utbildats af ett
centrifugalt system. I detta fall skulle emellertid, som
Ritter säger, vintergatsystemet näppeligen kunna i sig
innesluta hufvudmassan af de i dess närmaste omgifning
befintliga materiella massorna. För att nämligen den stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
