Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Energibegreppets införande i kosmogonien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
genom tillförseln af ny näring flammat upp till den häftigaste
brand, skulle enligt Kant räcka till att återställa allt i det
ursprungliga tillståndet, sa att ett nytt planetsystem äter
kunde utbilda sig ur det nya kaos. När detta spel åter-
upprepats några gånger, sa skall det större systemet, i
hvilket vårt system blott utgör en ringa del, vintergats-
systemet, bringas till ro och återuppväckas på liknande
sätt och skänka nytt lif åt den förut öde rymden. »Om
vi så i tanken följa denna naturens Phoenix, som endast
förbrännes, för att föryngrad uppstå ur askan, genom ti-
dernas och rymdernas oändlighet, så försänkes vår själ
vid dessa betraktelser i den djupaste beundran.»
Man kände då ännu icke den mekaniska värmeteorien
och Kant, som förut haft en dunkel aning om att sol-
glöden måste underhällas genom förbränning, inser ej in-
konsekvensen i antagandet af, att den utbrända materien
om och om igen kan skapa ny energi genom att äter och
åter förbrännas. Det är orätt att lägga fysikens mättstock
på denna vackra filosofiska dikt, som till och med kom-
mer Kant att lägga bort sitt vanligen tråkiga skrifsätt.
Under den naturvetenskapliga kritiken krymper till intet
den praktfulla skapelsen, som genom trängtan efter evig-
heten hos naturen träffar sanningen mycket nära, oaktadt
utförandet i vetenskapligt hänseende är ytterst otillfreds-
ställande. Vår beundran för Kants kosmogoniska verk
skall ej grundas på en betraktelse af detsamma från fysisk
ståndpunkt utan på en insikt i storslagenheten af den plan,
som han ej mäktat att utföra i detalj.
Kants idéer ha nästan oförändrade upptagits af den
spiritistiske filosofen Du Prel (1882), som ej synes haft känne-
dom om sin store föregångares arbeten i denna punkt.
Han låter också planeterna störta in i den slocknade solen
och väcka densamma till nytt lif. »Vi kunna ej antaga,
att de stelfrusna liken af världarna i spöklikt tåg skrida
genom rymden, tills de förena sig med centralsystemet,
som också genom eterns motstånd slutar i hvila. Fast-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
