Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Geopolitiska problem I. Ryssland och England
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hänvisa till min motkritik i broschyren ”Den ryska
faran” 1913 samt till den framstående
Rysslandskännaren O. Hoetzsch’s föredrag om ”Russlands
Drang zum Meere” 5/1 1915. Det torde få medges,
att detta är ett spörsmål där ryssarna själfva äga
vitsord; om Ryssland — d. v. s. ledningen af rysk
politik — verkligen tror på hafvet som makt- och
rikedomskälla, eller anser sig ha nytta af denna tro
som en politisk mask, hvad betyder det sedan att
utlänningar tro sig kunna bevisa att det är rof för en
illusion? Rysslands politik bestämmes af ryska
synpunkter och speglar sig i ryska handlingar. I det
hänseendet hade Novoje Vremja på nyåret 1905 ett
uttalande, som säger mera än all främmande skepsis:
vill Ryssland, heter det, ”lösa sina historiska
uppgifter, så behöfver det tillträde till världshaf, som
likna det i storlek — — åt ett folk på 130 millioner
får man icke tillskära rocken för trång och icke sy
ihop ärmarna”.
Det behöfves icke heller någon konstruerande
fantasi för att igenkänna detta ledmotiv bakom den
ryska expansionspolitikens kastningar i nyare tid.
Den senaste fasen däri bevittnade vi 1905, då
Japan lade en spärr framför den Stora oceanen.
Därförut, på 1890-talet, hade Ryssland kastat blickarna
på Indiska oceanen (Bender Abbas vid Persiska
viken); detta berör Englands intresse på det närmaste,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
