Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Geopolitiska problem I. Ryssland och England
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och under Rysslands svaghetstillstånd efter nederlaget
mot Japan kunde England 1907 lägga en spärr äfven
här, Ryssland afstod formligen från alla tankar på
Bender Abbas och strandområdet därutanför, och ett
bref af Edward Grey till engelska sändebudet i
Petersburg — intaget i samma ”blå bok” som
traktaten — bekräftar att Ryssland under förhandlingarna
”obetingadt förklarat, att det icke bestrider Englands
specialintressen i Persiska viken”.
Vi skola nu se, huru det traditionella motivet är
närvarande också i världskriget. Genom de
nyssnämnda aftalen hade Ryssland retirerat från de
asiatiska hafven. De europeiska återstodo: Atlanten och
Medelhafvet. Den förra vägen stöter emot 1700-talets,
den senare mot 1800-talets hufvudfiende: Sverige,
resp. Turkiet. Den förra leder direkt ut till
världshafvet, men bereder föga landvinning i sig själf och
öppnar inga utsikter bortom hafvet. Den senare stannar
i en ny säck, som England kan knyta till vid
Gibraltar och Suez, men har i sig själf de största
agremanger, som vi på andra kapitel skola se. Ehuru
den senaste strategiska järnvägspolitiken i Finland
visar att Ryssland icke släppt den förra ur sikte,
var det alltså anledning att antaga att den senare
syntes dess statsmän ha företrädet. Som ett förebud
därtill läsa vi Mitrofanoff’s ”Offener Brief
über das Verhältniss von Russland und
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
