Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Geopolitiska problem II. Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
icke stanna på detta begränsade stadium. Det
afgörande steget till imperialism med levantinsk adress
uttages af kejsar Wilhelm II vid Saladins graf i
Damaskus 8/11 1898, då han afgaf bragelöftet att ”i alla
sina dagar vara en vän af de 300 millionerna muhammedaner”.
Från den dagen och stunden äro Tysklands
och Turkiets öden sammanflätade så starkt, att icke
ens Marockos och Tripolitaniens fall och själfva
Turkiets europeiska debakel 1912, som Tyskland icke
förmådde hindra, kunnat varaktigt åtskilja dem igen.
Den omedelbara följden af kejsartalet blef ett
företag, som alltjämt framstår som den geografiska
symbolen för den tysk-turkiska intressegemenskapen.
Det är den bekanta Bagdadbanan. Den anknyter sig
till ett järnvägsnät, som under tyska auspicier år 1896
nått Konia; denna första koncession var beviljad redan
1888 och utfördes af det ”anatoliska järnvägsbolaget”,
bakom hvilket själfva Deutsche Bank dolde
sig. Bolaget afslöt nu vid jultiden 1899 en
öfverenskommelse med den turkiska regeringen att på 8 år föra
en normalspårig järnväg ut till Persiska viken. Därmed
skulle turkiska väldet få sin längdbana i sammanhang
med hufvudstaden, medan de konkurrerande engelska
projekten om genvägar mellan Medelhafvet och
Persiska viken skulle i praktiken skurit ut ett engelskt
segment ur väldet och söndrat Syrien—Mesopotamien
från centrum (Jäckh). Här ligger det tyska förslagets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
