Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Geopolitiska problem II. Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
politiken har sökt andra utvägar för att undkomma
det engelska greppet: Kor Abdallah, en annan vik,
men den förklarades af England tillhöra sultanatet
Kueit — den persiska hamnen Mohammera, men då
aftvang den engelska regeringen Persien en
koncession på järnvägsbyggen dit. Det syntes alltså intet
annat återstå för järnvägsförvaltningen än att
resignera. Banbyggnaden (definitiv koncession 5/3 1903)
hade 1904 framskridit de 20 milen till Bulgurlu och
därpå stått stilla i nära fem år; sedan fortsättningen
finansiellt tryggats (2/6 1908), befunnos Tyskland och
Turkiet i fördrag af 21/3 1911 villiga att lämna
slutstycket, från Bagdad till Viken, åt en internationell
förvaltning (40 % turkisk, 20 % resp. tysk, engelsk
och fransk del, enligt Jäckh). Nu var vägen klar
till en öfverenskommelse mellan Tyskland och
England, och denna lär ha ingått I Afrika-öfverenskommelsen
på sommaren 1914, som vi sågo på H. Johnstons
karta. Villkoren skola ha varit, att England
lämnade Tyskland fria händer ända ned till Basra,
medan det förbehöll sig ensamt slutstycket
Basra-Kueit.
När detta skedde, var äfven en annan tvistefråga
klar, nämligen om banan skulle gå utmed kusten i
Alexandrettebukten eller inne i landet. För det förra
talade ekonomiska och tekniska skäl, och Deutsche
Bank lär också ha hållit på den linjen; men det väckte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
