Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Etnopolitiska problem I. Nationalitetsproblem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Från en själfständig historia, i större eller mindre
förbindelser med Polens, kom detta folk för 250
år sedan i förening med Ryssland för att i den unionen
småningom förlora hvarje spår af själfständig och
enhetlig existens. Genom namnet "lillryssar"
framställde härskarfolket detsamma som en afart af sin
egen stam; och den officiella politiken företräder
alltjämt denna ståndpunkt. Detta betyder, att från rysk
synpunkt den österrikiska grenen är ett Russia
irredenta, som bör återfalla till stammen. "Vi
få icke glömma," skref Novoje Vremja på hösten
1912, "att 4 millioner ryssar förgås i hårdt utländskt
slafveri." Här finnes icke längre någon medling; den
ena stormakten uppträder direkt som målsägare mot
den andra i nationalitetsprincipens kränkta namn.
Emellertid bär Rysslands egen inrikespolitik vittne
emot denna utrikespolitik: vi se där ukrajnarna —
som de nu älska att kalla sig — som objekt för
"russificeringen", lika väl som de rena
främlingsfolken vid gränserna, deras nationalskald
Schevtschenko förvisad 1847, själfva deras språk förbjudet
i skrift 1876. Då sistnämnda förbud lättades under
revolutionens tryck 1905, afgaf också Petersburgs
Vetenskapsakademi det officiella utlåtandet, att "det
historiska lifvet icke skapat ett gemensamt språk för
stor- och lillryssar". Man kan tvista om graden af denna
skillnad, men man kan inför dessa vittnesmål knappast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
