Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Etnopolitiska problem II. Rasproblem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Balkanförbundets triumf öfver Turkiet och Österrikes
fullständiga inringning. Den politiska meningen i Tyskland
förbisåg icke, att ödestimmen nu nalkades det egna
landet; och man kan icke undra på att stämmor nu
höjdes för att rädda hvad räddas kunde. Typiskt för
denna missmodets stämning är följande uttalande i
tidskriften Deutsch-Österreich, som Winterstetten
(Berlin-Bagdad) citerar och på allvar bemöter:
»Om hela den österrikisk-ungerska armén måste
uppmarschera på monarkiens sydfront, då blir intet öfrigt för
norden, och då blir förbundet med Ö. U. värdelöst för
Tyskland. Då är ögonblicket med naturnödvändighet kommet,
då det tyska riket, om det icke vill sätta sin existens på
spel, icke längre får låta några känslohänsyn hindra sig att
gifva sin politik en ny orientering och komma öfverens med
Ryssland om Österrikes uppdelning, hvarigenom det utan
vidare skulle vinna Italiens, Rumäniens och äfven Serbiens
bundsförvandtskap.»
Men detta ögonblick af koncentrerad spänning, då
världshistoriens vågskålar liksom darrade — då spelet
syntes förloradt för centralmakterna — blef ock den
dramatiska vändpunkten. Balkanförbundet, Rysslands
stora tanke, tvärslån mot all obekväm inblandning i
dess egna planer på Konstantinopel och Medelhafvet
— Balkanförbundet föll samman, på den inre
rivaliteten mellan serber och bulgarer. Förgäfves vädjade
tsaren själf, i reskript af 11/6 1913 till "ansvaret inför
den slaviska saken". Det stora ordet kunde icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
