Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De engelska författarna ge icke prov på en
nationell enighet sådan som utmärker de tyska
och franska. En grupp av dem uttalar åsikter
och känslor, som överensstämma med de franska
författarnas. Litteraturhistorikern Edmund
Gosse anser, att det redan förut funnits en klyfta
mellan engelsk och fransk kultur å ena sidan och
tysk å den andra och att kriget skall göra denna
klyfta djupare och bredare: den "teutoniska
andan", anser han sig kunna konstatera, "utövar
ingen dragningskraft på engelsk och fransk
vetgirighet". Kemisten sir William Ramsay anser,
att tyskar och österrikare genom ett slags
ostracism skola bli uteslutna från alla vetenskapliga
kongresser i framtiden; "individer av denna stam"
kunna under de närmaste generationerna icke
behandlas som jämlikar. Författaren H. G. Wells
anser, att de tyska skolorna och universiteten äro
"systematiskt korrumperade", och att "Tyskland
liar gjort sina professorer och lärare till slavar".
Arkeologen sir Arthur Evans anser, att
fredsvillkoren måste upptaga "hängning eller
arkebusering av höga tyska ämbetsmän"; efter en
sådan utrensning av Tyskland tror han en
slutgiltig försoning vara möjlig på vetenskapens och
litteraturens neutrala mark. — Hos en annan
grupp framträder en helt annan åskådning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
