- Project Runeberg -  Världskulturen och kriget /
229

(1915) [MARC] - Tema: War
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svenska svar: - Professor O. Montelius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

arbeta. Och det lider intet tvivel, att erfarenheten
inom andra områden talar samma språk.

Vi behöva varandra, vi till olika folk hörande
forskare, och det är en stor glädje för oss att hjälpa
varandra, liksom vetenskapen skulle bli lidande, om
vi ej villigt gåve en sådan hjälp.

Den andra frågan blir då: »Skall man verkligen
nödgas antaga, att detta samarbete någon längre tid
efter krigets slut blir försvårat eller omöjliggjort?»
Att svaret på den frågan bör bliva »nej», förefaller
mig vara så mycket mera sannolikt, som jag väl
minnes, huru det på 1870-talet var i detta samma
avseende. Under den allra närmaste tiden efter det
fransk-tyska krigets slut kunde man visserligen någon
gång bevittna ett utbrott av den förbittring, som
några vetenskapsmän hyste mot sina förra fiender.
Särskilt hade man då anledning beklaga, att en mycket
framstående forskare från det ena av de kort förut
krigförande folken på en internationell vetenskaplig
kongress förgäves sökte vänskapligt närma sig en av
den andra partens mest betydande representanter.
Men det dröjde ej länge, innan det vetenskapliga
samarbetet mellan deras folk återupptogs. Redan på
1874 års stora arkeologisk-antropologiska kongress
här i Stockholm såg man ej mycket av den bitterhet,
som ännu kunde leva kvar.

Förklarligt är det, om medlemmar av de folk, som
kämpa med varandra på liv och död, äro orättvisa i
sina omdömen om fiender, medan striden rasar. Men
när striden är slut och besinningen åter förmår göra
sig gällande, äro väl åtminstone de flesta av de till
de nyss fientliga folken hörande lärda så logiska, så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:21:51 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/varldskul/0231.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free