Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romerska katolicismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
världen, hvarför hon ej heller rätteligen bör längre
kallas en kristen kyrka.
Under de första århundradena led kyrkan
mycken förföljelse, hvarunder hon fick utstå de
svåraste lidanden och ingå på de största försakelser.
Kejsar Konstantin den Store i Rom befriade henne
från dessa lidanden år 324, då han upphöjde
kristendomen till statsreligion inom romerska riket.
Från den tiden höjde sig kyrkan från ett tillstånd
af djup förnedring och stort förakt till världens
härskarinna. Konungar och kejsare måste
stundom vid den romerske biskopens (påfvens) fötter
bedja om sina kronor. Hennes dogmer voro
bindande för hela den kristna världen under många
århundraden, och den, som öppet vågade motsäga
dem, var utsatt för det pinsammaste dödsstraff.
En ödesdiger tid inträdde dock med början
af det 16:de århundradet för både påfven och hela
romerska kyrkan, då den oförfärade och för
sanningen nitälskande dr Luther uppträdde i
opposition mot vissa missbruk inom henne och slutligen
blef orsaken till, att en stor del af hennes makt
både i religiöst och politiskt afseende blef bruten.
Sedan den tiden har dess makt och anseende
sjunkit mer och mer. Men ännu är den romerska
kyrkan den största af alla kristna kyrkor.
Romerska kyrkans författning är i högsta grad
hierarkisk. Hon styres nästan uteslutande af
prästerna. Påfven tillsätter alla högre ämbetsmän
inom henne, och han själf väljes af
kardinalkollegium.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
