Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Emil Berglund: Vårt folk och vår kyrka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vårt folk och vår kyrka.
Några reflexioner.
Det finnes ett uttryck af Gustaf Adolf, hvilket lyder
så: »Fäderneslandets majestät och Guds kyrka, som
därutinnan hvilar, äro väl värda, att man
besvärligheter, ja ock själfva döden därför lider».
Ett sådant sätt att tänka på fosterland och kyrka
behöfde vi komma mer och mer fram till. Vi behöfde
med andra ord få mer af en kärlek, som gör oss villiga
att lefva och dö för Sverige och Sveriges kyrka. För
dem båda, ty de höra samman.
Så är det helt enkelt därför, att vårt folk behöfver
vår kyrka.
Att Sveriges folk icke kunde umbära Sveriges
kyrka, det stod under forna tider klart. Då man under
medeltiden i de många byarna landet rundt ofta med stora
uppoffringar byggde alla dessa tempel, af hvilka
många stå än i dag, medan nästan alla andra byggnader
från samma tid äro försvunna. — Herrens hus skulle ju
vara af sten, medan alla andra hus voro af trä — eller
då man byggde helgedomar sådana som t. ex. våra
domkyrkor, då kände man det förvisso så, att hvad som
än annars kunde vara borta, Sveriges kyrka hade man
icke råd att förlora. Om vi söka sätta oss in i hvad
som skulle vara borta ur vår historia och vårt folks
lif, ifall allt det saknats, som genom vår kyrka gifvits,
om kyrkorna varit borta, om bibel och psalmbok varit
borta, om konfirmationsundervisning och konfirmation
saknats, om alla de intryck som följt med kyrkans
gärning i de högtidligaste och allvarligaste ögonblicken i
lifvet vid dop, vid begrafning, vid vigsel, varit borta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
