Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Emil Berglund: Vårt folk och vår kyrka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
paré mening föryngradt. Kanske beror Sveriges
framtid väsentligen just på de år, som nu följa.
Är detta sant, då gäller det för oss alla att vakna
upp och tydligt se ställningens allvar. Det är stort och
ansvarsfullt på samma gång att lefva i denna tid. Det
är så icke minst för oss, som förstå att Sveriges bästa
arf är Kristi evangelium och att det mer än något
annat behöfver detta evangelium för tider, som komma.
Vår dom blefve förvisso fruktansvärd, om till följd
af vår feghet och vår försumlighet striden slutade med
nederlag. Det innebure ju, att generation efter
generation för vår skull måste lefva i andligt mörker. Men
härligt vore det, om vi kämpade och vunne seger.
Är det nu så, att vår folkkyrka har oändligt
mycket större betydelse än alla andra religiösa
sammanslutningar, äro hennes resurser att arbeta störst,
famnar hon vidast och tränger hon djupast ned med sitt
inflytande, då behöfves hon ock mer än någonsin just
i den kritiska tid, som är.
Men tjänar striden något till1? Skall den lyckas?
Vår kyrka skall helt visst lyckas, om hon verkligen på
allvar i frimodig tro och i tjänande kärlek kan utföra
sin gärning.
I frimodig tro. Aldrig lyckas den, som håller före,
att det ingenting tjänar till. Då ger man efter på den
ena punkten efter den andra. Då anser man det ena
fältet efter det andra hopplöst förloradt. I st. f. att
släppa efter skola vi återeröfra det, som är förloradt.
De s. k. bildade skola återvinnas, industriarbetarna
likaså. Framåt, icke tillbaka, skall vara vår lösen.
Slås vi tillbaka på ett fält, så gå vi framåt till ny
strid.
I tjänande kärlek skulle vi ock strida. Kyrkan
duger något till, i den mån hon verkligen vill tjäna. Man
har ju klandrat vår kyrka för maktlystnad och
härsk-lystnad. Så ofta har det talet upprepats, att för mer
än ens medvetande ordet kyrklighet genast påminner
om maktbegär. Orättfärdigt har klandret ofta varit,
ty livad som kallats härsklystnad, har icke alltid varit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
