Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - C. Renström: Kristendomsundervisningen i folkskolan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25
na katolska föräldrar att låta barnen läsa skolans
läroböcker. Med anledning häraf blefvo många barn
afvisade från skolorna o. s. v. Att man från båda håll
gått för långt, torde vara oemotsägligt. Katolikerna
äro från gammalt ej kända för medgörlighet eller för
att vara nogräknade i fråga om medlen. Staten å sin
sida har våldfört sig på samvetsfriheten, t. ex. då en
katolsk präst ådömts fängelsestraff, därför att han
i nattvardsundervisningen lämnat en annan
framställning af kyrkans historia, än den lekmannaskolan
gillar. En och annan af kyrkans dignitärer har på grund
af utgifna herdabref ställts inför domarens skrank och
ådömts böter. Allt sådant tjänar ju endast till att göra
striden ännu bittrare.
Om alltså lekmannaskolan icke från början haft
direkt kristendomsfiendtligt syfte, så har man i
praktiken icke kunnat afhålla sig från antikristlig
propaganda. Hvarken lärare eller läroböcker ha under
stridens hetta kunnat bevara sitt lugn och den väntade
storsintheten — något som man bort kunna räkna ut
från början.
Om alltså lekmannaskolan icke från början haft
direkt kristendomsfiendtligt syfte, så har man i
praktiken ej velat fastslå någon »statens dogmatik» i
motsats till kyrkans och därför ej heller någon för hela
riket gällande lärobok. Ett flertal sådana finnas. De
hämta sitt stoff öfveralltifrån, men så litet som
möjligt från bibeln. Det synes vara afsikten, att allt hvad
Jesus Kristus och bibelns helige sagt och gjort skall
tigas ihjäl.
Man räknar det som en styrka att äga till sitt
förfogande »mänsklighetens hela rika arf». Men i
praktiken röjer systemet en betänklig svaghet. På hvilken
grundval skall lekmannamoralen uppbyggas? Huru
åstadkomma någon enhetlighet af alla dessa skiftande
tankar och meningar, som ju principiellt böra var lika
goda? Det påstås, att en lärarinna i moral i en
läroanstalt för flickor brukat afgöra alla
meningsskiljakt-ligheter med den förträffliga satsen: »Glömmen icke,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
