Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - J. A. Eklund: Vår kyrka och vårt försvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
hvad evangelisk tro betyder — är en sak, så godt som
fullständigt okänd i östern.
Skulle det — för att tänka den outhärdliga tanken
— gå så, att vår kyrkas likasom vårt folks högsta
jordiska ledning skulle läggas i sådana händer; och
skulle det i någon mån lyckas att göra här som i de gamla
svenska Östersjöländerna: tillbakatränga evangelisk
tro och germansk frihetsåskådning, då vore ett
nederlag lidet i Guds rike, som ej kunde ersättas. Och 0111
man ville säga: Det kan ju ersättas genom mission på
annat håll — så svaras: Nej. Det är dock
oersättligt, om ett folk af jordens bästa stam, som i flera
hundra år gått frihetens och trons väg, får gå träldomens
stigar. Hvad Gud kan mena i framtiden med folk som
hinduer och zuluer — det veta vi ej. Jag menar visst,
att vi skola med all kraft arbeta för Guds kyrka på
våra missionsfält. Men än viktigare är, att vår egen
kyrka får lefva. Ty ingen zulukyrka kan i Guds rike
ersätta Sveriges kyrka. Och ingenting kan lända
Sveriges kyrka och Sveriges folk till förlåtelse, om de
själf villigt eller genom försummelse mista sitt fria
andliga lif. En annan sak är, om Guds domar falla så
under historiens gång, att ingen makt i världen längre
kan hjälpa oss. Då får Sverige dö — i tron på, att
dess lif dock icke varit förgäfves. Men själf förvållad
död kan af intet försvaras.
Att kyrkans själfförsvar likaväl som folkets icke
hvilar blott på yttre skyddsmedel, det vet jag. Hon
likasom folket själft måste också försvara sig med
andliga vapen. Och jag erkänner visst, att också detta
försvar på bedröfligt sätt försummats, likasom det
varit vårt folks olycka, att det under minst hundra år
föga aktat värdet af sitt eget nationella lif. Men illa
läser den sin historia, som glömmer, att äfven yttre
vapen haft sin utomordentliga betydelse i
andemakternas kamp.
Hade icke en gång och många gånger kristna
kämpar vunnit i hårda strider mot museiman och turk, så
vet man icke, hvar korset fått sitta kvar på västerlan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
