Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Axel L. Romdahl; Landskyrkor, gamla och nya
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53
ker du icke, när du om midsommaren sitter där och
ser de blommande lindarna genom fönstren och
sjunger den gamla psalmen om »lust och fägring stor», att
aldrig är det midsommar så som i din barndoms
landskyrka?
Hvad här sagts, torde räcka att antyda, huru vi i
våra kyrkor äga något vida mer än blott vetenskapligt
märkliga fornminnen, att vi i dem hafva en skatt af
nationella, mänskliga och religiösa värden, en rikedom
att väl förvalta.
I denna anda borde präster och skollärare lära
folket och framför allt de unga att förstå och hålla af
de gamla kyrkorna och det, som i dem gömmes. Säkert
skulle därigenom banden med fosterlandet, hembygden
och den svenska kyrkan knytas fastare. Dess bättre
har på sistone hos prästerskap och församlingar
försports ett lifligare intresse för kyrkorna och de
kyrkliga minnena. Men åtskillig försummelse kan ännu
iakttagas. Se själf efter hvad som finnes af gamla
föremål i din kyrka, och hur dessa förvaras! Du kan éj
vara säker, att du inte på vinden eller i klockstapeln
hittar värdefulla bilder — du bör för resten anse alla
sådana ting som värdefulla eller i hvarje fall värda
din omsorg —, att du icke finner en dopfunt från
medeltiden under en kolhög såsom nyligen skedde i en af
Bohusläns kyrkor. Ännu får man bevittna smaklösa
omdaningar af kyrkornas inre eller försök till sådana.
Försummelsen är dock icke den enda, knappast
heller den farligaste fiende, som hotar våra kyrkor och
deras gamla inredning. En allt för långt gången
praktlystnad och prydlighetsifver, en missriktad sträfvan
efter genomförd stil har ofta kommit svåra olyckor
åstad. På många håll står man nu snopen och bär
upp klandret för 1890-talets kostsamma restaureringar.
Felet med dessa var, att man ej gick till verket med
den vördnadskänsla för de åldriga minnena, som
förbjuder ändring af deras skick, och som i deras
brist-fälligheter endast ser hedersamma intyg om en lång
tillvaro. Bristen härvidlag låg dock mindre hos för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
