Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Emil Berglund: Statskyrka eller frikyrka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
57
att. den erbjuder de bästa resurserna för det målets
nående.
Vidare behöfves framhållas, att individernas
kristliga lif sammanhänger oändligen nära med den miljö, i
hvilken det får växa fram. Vi kunna åskådliggöra
denna sak genom en analogi. När det gäller kroppslig
hälsa, är det ej nog med, att de enskilda sjuka botas
och att hvar och en för sin del söker lefva i
öfverensstämmelse med hälsans lagar. Individernas hälsa
beror till stor del på för många, för hela samhällen, ja
hela folk gemensamma hygieniska betingelser. Det
förstår man nu bättre än förr. Något liknande gäller
också det kristliga lifvet. Men här har man ännu ej
förstått det lika bra. Här tänker man ofta ännu, som
om den enskilde, när det gäller detta högre lif, stode
alldeles isolerad. Åtminstone synes man ofta tro, att
det i kristligt afseende är likgiltigt hvad den enskilde
stått i för omgifning och mött för inflytelser, innan
han blef omvänd. Man förstår på sin höjd, att det nog
ej är utan sitt värde, att han fått en viss
kristendomskunskap. Men det får ej glömmas, att det kristliga
lifvet, ehuru det är ett lif »ofvanefter», är beroende af
den jordmån, hvari det får växa. Det är tydligt på
grund häraf, huru kristendomen och samhällslifvet,
folkets lif, höra tillsammans.
Är det sagda riktigt, då förstå vi, att det eller de
religiösa samfund i ett folk, som där vilja vara Guds
rikes organ, aldrig få glömma, att kristendomen
behöfver yttre betingelser samt att den vill nå ej blott
individer utan hela folket, sådant det nu lefver och skall
lefva under kommande generationer. Hur oändligt
dyrbar, än hvarje enskild människa är inför Gud, hur
viktigt det än är, att individer räddas och fostras för Guds
rike, så får ansvaret för folket, för släkten, som
komma, ej förgätas. Hur omöjligt det sålunda satta målet
än synes vara att nå, hur mycket mer lättvindigt det
än vore att få släppa det, så får det ej ske.
Kyrkoidealet blir då tydligen folkkyrka.
Endast om folket tydligt visade, att det ej mer ville
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
