Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Agda Montelius: Fostran till själfverksamhet genom fattigvården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
drande. Under vänligt uppmuntrande samspråk
ingjuter man kos den nödställde något af sin uppfattning
af lifvet och dess företeelser samt låter honom själf
upptäcka, att förhållanden finnas, som tarfva ändring,
allt under det man för egen del bemödar sig om att få
ett begrepp om saker, som man måste känna till, för
att förstå att rätt bedöma en person eller familj ur en
miljö, i hvilken man ej själf lefver.
Man måste försöka att se mycket från belt andra
synpunkter än sina vanliga för att bli i stånd att fatta
förhållandena, sådana de framställa sig för den, som
man vill gagna. Detta icke så att förstå, som skulle
man alldeles lämna åsido sin egen uppfattning för att
taga den andres till afgörande måttstock, det vore att
förneka sin egen karaktär, och det är det sista, man
bör göra. Två personer, som resonera om ett landskap,
som båda ha väl reda på, kunna ej förstå hvarandras
uttalanden, ifall den ena alltid sett trakten från en
höjd och den andra aldrig bestigit en sådan utan blott
sett nedifrån en trång dal, hur bergen tryckande stängt
vägen; deras mening om landskapets karaktär måste
ovillkorligen bli olika och dock kunna båda ha rätt.
Berget, som hjälpt den ena att kunna få se allt stort
och ljust, har vållat den andre en beklämmande känsla
och ingifvit honom tunga tankar. Den som lefvat i
solen med fri synvidd måste gå ned i den dystra dalen,
icke för att stanna där, utan för att, sedan han sett allt
därifrån, försöka väcka den andres längtan att ock
kunna komma högre upp samt hjälpa och stödja honom
i den mödosamma klättringen. Möda sig själf måste
den som vill upp, om det skall bli något resultat; släpa
någon upp utan att ban anstränger sina egna krafter,
lyckas icke.
Det gäller således framför allt att få honom att vilja
höja sig. Att klättra med kryckor går knappast och
fattigvårdshjälp är att betrakta som konstgjordt stöd
för den, som kan stå för sig själf, därför bör man
bemöda sig att stärka honom att kunna stå utan sådant
stöd snarast möjligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
