- Project Runeberg -  Vårt folk och kristendomen /
63

(1913) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Agda Montelius: Fostran till själfverksamhet genom fattigvården

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

63

Det förefaller numera så naturligt, att man skall ha
hjälp af andra att motsatsen blir föremål för undran,
nästan för beklagande, och slutsatsen blir lätt, »att så
hyggliga människor, som redt sig under så och så
svåra förhållanden böra uppmuntras med en gåfva». Man
ser oreflekteradt i gåfvan endast ett godt, ej en fara.
Den kommunala fattigvården uppfattas på många håll
ej längre såsom något, som blott i yttersta nöd skall
tillgripas, utan som en institution, som man har rätt att
få ifrån och icke bör hysa någon motvilja att anlita.
Af allt detta alstras lätt en ohåga att anstränga sig
själf och ett slöhetstillstånd framkallas, som det är
ganska svårt att rycka någon upp ur, ty utsikten att
åter bli själfständig innebär ingenting lockande.

Saknas medel för lifvets enklaste nödtorft, måste
man förvisso gripa hjälpande och understödjande in,
men alla åtgärder böra redan från början syfta till att
lyfta vederbörande ur beroendet af andra och väcka och
lifva den egna ansvarskänslan, som ofta dessvärre
domnat af, så att den synes nästan död.

I många fall skulle det stöd, som nödvändigt
kräfves, kunna gifvas af närstående, hvilka emellertid visa
sig icke allenast obekymrade om svårigheterna utan
till och med öka dem genom sina egna anspråk. En
man, som super och slarfvar, en son, som
njutningsly-sten använder bela sin förtjänst till nöjen eller
lättjefullt kräfver lifvets nödtorft af en sjuklig, utarbetad
mor, döttrar, som ej vilja betala i hemmet för sig,
hvarken husrum eller mat, utan låta sin förtjänst gå helt
och hållet till anskaffande af fina kläder, — huru ofta
är det icke dylikt som gjort det nödvändigt för en
kvinna att begära hjälp för egen och för små barns
nödtorft? Hustrun — modren — finner ofta allt detta
visserligen sorgligt men oundvikligt, det är något som
väl skall så vara och som ingen kan hjälpa. Ej sällan
tycker ock den understödjande som hon och finner sig
maktlös gentemot dylika missförhållanden.

»Man kan väl icke låta de oskyldige pinas och
förgås för de skyldiges skull», tänker den tillfälliga hjäl-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:02:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vartfok/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free