Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nat. Beskow: Ansvarskänsla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
67
arbete, med hvilket vi förtjäna vårt bröd, medför
ansvar för andra: ett vårdslöst byggdt hus kan medföra
fara för andra människors hälsa; slarfvig eller
oskicklig matlagning kan hos barn grundlägga ett belt lifs
svaghet; fusk vid hopsättningen af ett gevär eller vid
påsättningen af en hästsko kan bli orsak till en
förfärlig olyckshändelse; en dålig undervisning kan låta en
hel skolklass komma ut i lifvet i alla händelser något
sämre rustad för dess uppgifter, än den behöfde vara.
Och hvarje illa gjordt arbete bidrar i någon mån till att
sänka aktningen för den gimpp af människor, som har
arbetet till yrke. Af alla de olika arbetsuppgifter, som
kunna komma på vår lott, finns det emellertid ingen,
som i ansvarsfullhet öfvergår den, hvilken är gifven
åt ordets arbetare, vare sig de tala eller skrifva. De
äro såningsmän, till godt eller ondt, och deras sådd
lefver och alstrar långt efter dem. Men här ser man
sällan det direkta sammanhanget mellan orsak och verkan.
Det är väl därför, som det synes lyckas rätt bra för
många ordets män och kvinnor att slå ifrån sig all
tanke på ansvar.
Icke blott genom vår verksamhet, utan på tusen
andra sätt stå vi i förbindelse med — och därigenom i
ansvar för — människor. Du vet inte, i hvilken
sinnesstämning, med hvilka tankar och önskningar en af
deltagarna gick hem ifrån det mötet, det samkvämet, där
du var med och lämnade bidrag till utbytet; du vet inte
hvilka handlingar, som sedan föddes ur den
sinnesstämningen och de tankarna — men har du för den
skull intet ansvar för dem? Där sitta några barn
tysta och höra på hvad de stora tala, se hur de uppföra
sig mot hvarandra; barnen säga inte hvad de gjort för
iakttagelser, de äro själfva inte medvetna därom —
kanske de gå åter till sina lekar och sina läxor; men det
har stannat kvar bilder i deras undermedvetande, och
dessa bilder lämna sitt bidrag till en människas
lifsåskådning och lifsgärning.
Jag vill inte fortsätta med exemplen längre.
Ansvaret ligger oss så nära och är så påtagligt, att det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
