Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nat. Beskow: Ansvarskänsla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
69
handlingarnas konsekvenser. Men är det icke med
samma medel, vi söka komma ifrån ansvaret för det förtal,
vi varit med om att utsprida: vi se icke verkningarna,
eller, i alla händelser, vi se icke, att de äro verkningar
just af våra ord — ooh ingen annan ser det heller.
Ett annat medel att komma ifrån sitt ansvar är att
flytta öfver det på andra. En framstående svensk
politiker talade en gång om något som han kallade
»divisionsansvar» och som han med rätta stämplade som
ett stort ondt i vårt offentliga lif — ansvarets
fördelning på så många, att det inte kan utkräfvas på någon.
Detta sätt att komma ifrån ansvaret praktiseras
emellertid af många andra än de af den nämnda talaren
närmast åsyftade — allt ifrån skolpojken, som
försvarar ett dåligt uppförande med att hela klassen gjort
på samma sätt, till deltagaren i ett pöbelupplopp, däri
grymheter begåtts, som ingen bär ansvar för, därför
att alla varit med om dem; från den obetydligaste
skränaren i ett parti till ledaren, som ledes af partiet. Våra
dagars parti: och organisationsväsen har gjort
divisionsansvaret särskildt åskådligt. Men eljest trifves
det godt i det mest »välordnade» samhälle, där de
bättre lottade kunna känna sig fullkomligt skuldlösa
gentemot stora massors nöd och lidande; det går så lätt att
säga: Inte kan jag rå för bostadsbristen och
arbetslösheten och lösdrifveriet och prostitutionen och
barnsväl-ten och allt det där eländet — jag förtrycker ingen, och
jag gör alltid min plikt». Hvem bär ansvaret för hur
samhället är? Ingen — eller alla. Det blir i praktiken
detsamma, ty är det alla, så är det ju inte särskildt jag.
Det kan hända, att en person ser missförhållandena
i samhället och lider af dem. Men om någon skulle
säga till henne: »gör något, säg något», så skulle hon
rygga förfärad tillbaka. De som göra något, ha
hennes varma sympati, men själf vill hon stå utanför,
»vara neutral». I känslan tar hon på sig åtminstone
en del af det ansvar, som är hennes, men för
handlingens ansvar drar hon sig undan. Detta är feghet eller
bekvämlighet, och den sortens ansvarslöshet är fruk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
