Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - E. Låftman: En storm under en hufvudskål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
sterila och deltogo i måltiden. Det hela gjorde ett
mycket godt intryck. Det var en illustration till de orden:
»när du gör gästabud, så bjud fattiga». — Jag gick och
såg mig omkring ocli upptäckte bakom en pelare en
gestalt, som tycktes vilja gömma sig. Det var
fanjunkaren. Följande en ögonblicklig ingifvelse gick jag
till honom och sade: »I morgon kommer Er sak före,
skulle Ni ej då vilja bekänna sanningen!» Han
svarade blott: »Får jag komma ut till Er i morgon f. m.?»
»Välkommen», svarade jag och vi skildes.
Följande dag kom fanjunkaren ganska riktigt ut
till mig ocli samtalet fortsattes. Men lians inlägg gingo
alla ut på att visa, huru svårt, ja omöjligt det blefve
för lionom att bekänna sanningen. Han var omgift,
och hustrun visste intet 0111 hans bi’ott. Hans straff,
om han påtoge sig brottet, skulle bli 4 års straffarbete
och därtill förlust af medborgerligt förtroende, hvaraf
åter följde förlusten af hans lilla pension, det enda
familjen eljest skulle haft att lefva af under
fängelsetiden. Jag senterade nog djupt dessa svårigheter, men
vidhöll dock, att här funnes ingen annan väg att gå än
sanningens.
Då sade han: »Jag har ännu icke sagt det värsta.
Jag har varit bevakningsbefälhafvare vid ett
geinen-samhetsfängelse och har fått en föreställning om det
lif, som där föres. I stora logenienter ligga där om
nätterna 50 à 100 man i hvarje, de mest förhärdade
bofvar och djupast sjunkna individer i liela vårt land.
(Detta sades för 30 år sedan). De mörksens gärningar,
som där nattetid bedrifvas, kan jag ej tala om för Er.
Och nu skulle jag genom att bekänna sanningen kastas
in i ett sådant pinorum. Nej — jag kan det icke.»
Jag stod upp ocli vandrade tyst några minuter fram
ocli tillbaka på golfvet. Detta var ju en förskräcklig
situation. Skulle jag öfvertala honom att underkasta
sig en sådan outsäglig förnedring? Men min ledstjärna
förblef alltjämt Jesu ord: »Samlingen skall göra Eder
fria». De orden innebära, anser jag, äfven det, att i
lifvets svåraste lägen kan endast sanningen, det vill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
