Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - E. Beskow: Arbetshem för luffare — en kyrklig angelägenhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förpliktelse för såväl samhället som den enskilde, för både
stat och kyrka. De som här gå förlorade midt för våra
ögon, äro ju vårt folks egna söner, vår kyrkas barn,
med oss besläktade, från våra hem och skolor utgångna.
I Tyskland har man redan hunnit ganska långt i
arbetet på att råda bot för den nöd, hvarom här är fråga.
Man har där i stort sedt öfvergifvit det system, som
ännu hos oss tillämpas, att genom allmosor göra sig
kvitt de besvärliga vandrarna och på så sätt lämna dem
en tillfällig hjälp men också gifva dem medel att
fortsätta sitt fördärfliga, demoraliserande lif. I stället har
man utgått ifrån, att den som icke vill arbeta icke
heller skall äta. Den hjälp som lämnas, skall vara en
hjälp genom arbete till själfhjälp.
Det var den ädle von Bodelschwingh, hvilken,
inseende allmosegifvandets fördärflighet men också
nödvändigheten af att man toge sig an »bröderna från
landsvägen», som han älskade att kalla dem, först uttalade
och i handling omsatte dessa tankar. Han satte
hackan och spaden i händerna på dem, som klappade på
dörren till hans prästgård och bådo om mat. En
timmes arbete för ett mål, det var hvad han kräfde. Och
när han såg, hur den ene efter den andre visade
sig tacksam härför och bad att få stanna kvar hos
honom, fattade han sitt beslut och begynte anlägga en
koloni för arbetslösa. Arbetet gick framåt. Den ena
kolonien följde på den andra. Nu utgöra de 35,
rymmande tillsammans 4,700 gäster och fördelade öfver
hela tyska riket med minst en i hvarje större provins
eller stat. I samband med dessa större anstalter stå en
mängd »naturaförplägnadsstationer», där vandraren
kan få loft öfver natten samt mat emot ett visst mått
arbete. Dessa äro så tätt belägna, att afståndet dem
emellan blott utgöras af en eller ett par mil.
Tillsammans med de förra bilda de ett helt nät, som
omspänner landet och infångar de arbetslösa. De ledas från
plats till plats, från härberge till härberge. Polisen
vakar öfver, att de gå endast de vägar, utmed hvilka
dessa härbergen ligga. Där arbetstillfälle gifves, bli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
