Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Axel Sparr Hofstedt: Religion och lifsglädje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
lighet, om än på olika sätt, ljuft att svärma bland
blommorna, ljufligt lära sig framsäga den första bönen vid
moderns knä. Det är som det bör vara: harmoni inåt
och utåt. Det är oreflekterad lifsglädje. Innan
trädgårdsmuren kommit till synes och hagtornshäckens
taggar stungit.
Hur har ungdomens dag kommit. Hvad har
försiggått? Nya världar med nya vidder hafva stigit ur
vågen. Hjärtat har blifvit en orkester, där ständigt
nya toner spela in. Där är Frühlingswachen, men
äfven le réveil du lion. Blicken har fått ett mål,
medvetandet ett grepp både i sin fröjd och sin smärta. Där
är sorg, där är lifsglädje, men äfven vemod. Ocli
lifs-sorgen kastar redan aningens skugga framför sig,
medan förmörkelserna blifva allt fler. Hvilket virrvarr
af lockande röster utifrån, och hvilka sällsamma
hägringar; medan inifrån talar allt mer bjudande en
mäktig stämma om ansvar, om högre bragder än
sinnes-berusningar och känslans stämningar: »den som är af
sanningen ban hör min röst.» —
Snart står det höga spelet så: å ena sidan de, hos
hvilka lifsglädjen går alltmera inåt ocli fördjupar sig.
I religionens fasta, värdiga grund, finner den då sitt
säkraste fäste och sin outtömliga näring. Å andra
sidan de, hos hvilka lifsglädjen är på flykt utåt,
sändande sina luftrötter trefvande åt alla håll. För dem ter
sig religion och religiositet som en besvärande
tyngd, från hvilken man arbetar sig loss, medan det
inre tomrummet växer och i ständigt stegradt mått det
yttre skimrande stoftet tages i anspråk för att hjälpligt
underhålla den sprakande lifslågan. —
Efter ungdom kommer mannaåldern.
Valet är i regel afgjordt, om ej teoretiskt dock
praktiskt.
Uppdelningen i skilda banor fortsättes.
Flertalet afstänger sig allt mer från den mäktigaste
kraftkälla som finnes; från lifvets själfva källsprång.
Hvad mängd där syns af lik i lasten, sedan farkosten
löpt ut från barndomens kust till seglatsen på tidens haf!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
