Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teodor Holmberg: Teatern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
dådiga toaletter, sparkande ben ocli tvetydigt innehåll
utgöra det hela?
Jag såg i Stockholm Schillers storartade, historiska
skådespel »Wallenstein» ståtligt utfördt. Publiken var
dock ej alltför talrik och till min häpnad syntes
ganska få yngre personer, ehuru man ju kunnat vänta
motsatsen; det var företrädesvis äldre, som bättre än de
unga bevarat sinnet för det ideala, och de voro både
belåtna och gripna. På samma sätt företedde salongen
en ödslig anblick, då Karl Schönherrs äkta folkliga och
värmande sorgespel »För hem eller tro» gafs. Här
fanns visserligen en stor och djup konst, och ämnet
vädjade till människans högsta känslor samt var
hämtadt ur ett af (historiens mest spännande tidsskeden:
kampen mellan protestantism och en förtryckande
katolsk kyrka; men där var ju intet äktenskapsbrott, inga
eleganta rucklare och sedligt urspårade damer, endast
bönder och religion — ett sådant stycke låg för högt
fölen varietéuppfostrad modern kulturungdom. Fulla
hus, kväll efter kväll, samlade däremot det
nyssom-nämnda omoraliska stycket »Kungen», och detta
applåderades ifrigt af parkett och rader, fullsatta med unga
män, och framför allt unga kvinnor.
Gedigna skådespel fånga en föga talrik publik. »Den
förfärligaste smörja», säger en stockholmsk
teaterrecensent, »kan däremot hålla sig uppe i månader».
Detta är sundt och sant taladt men efter detta riktiga
omdömes afkunnande skyndar sig emellertid kulturbladets
teateranmälare att skydda sig för den farliga
misstanken att ej vara nog modern och fördomsfri och gör ett
hetsigt angrepp på dem, som med energi och allvar
påpeka teaterns försyndelser. Det heter:
»Med dessa pessimistiska reflexioner ställer man sig
icke bland sedlighetsifrare och religiösa fanatiker, som
hvartannat år upphäfva anskrin öfver teaterns djupa
förfall. För dem är det nämligen mycket skönt att ha
tillgång till dålig teater som åskådningsmateriel i den
undervisning, hvars syfte är att komma all konst till
lifs. Dessa välmenande bluffare och mästare i dome-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
