- Project Runeberg -  Vårt folk och kristendomen /
132

(1913) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - J. A. Ålund: Min vän odalbonden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Min vän odalbonden.

På en kulle, vida synlig öfver slätten, låg en af dessa
västmanländska bondgårdar, som äro byggda efter den
för svenska odalbondehem gemensamma stilen.
Gedigen och rymlig låg den där, trygg och inbjudande.
Ingen grannlåt utbasunerade ägarens förmögenhet.
Nedre våningen innehöll familjens hvardagsrum, men
rummen en trappa upp stodo ständigt pyntade och väntade
gäster. Här stodo ock från föräldrar och förfäder i ett
par århundraden ärfda möbler och inventarier. Vid
hvarje sådan gammal praktpjäs var ett af släktens
minnen fästadt. Så långt kyrkböckerna kunna vittna eller
från slutet af sextonhundratalet hade gården gått i arf
från far till son. Allting ute och inne vittnade om
fädrens gärningar, tankar, omsorger och kärlek till
familjen samt omtanke om barnens framtid. Den åkern
bröts och odlades af en af gårdens gamla husbönder,
hans son gräfde upp det stora diket, hans son
planterade trädgården, hans son byggde om ladugården o. s. v.
Så hade de led efter led sträfvat och arbetat på samma
åkrar, förbättrat hus och jord, så att barnen undan för
undan fått det bättre ställdt än föräldrarna. Här hade
den oöfverskådliga raden af gamla ättefäder födts, lekt
som barn, burit dagens tunga som män och lagt sina
grånade hufvuden till hvila i döden. Ack, om Sveriges
gamla åkertegar kunde berätta, om de gamla
odalbond-stugornas väggar hade talande tunga!

Detta hem skulle gifva mig dyrbara minnesskatter
för lifvet. Som nykommen präst gick jag omkring för
att lära känna min församling. Redan vid mitt första
besök här fick jag ett djupt intryck af den hemtrefnad
och lugna trygghet, som präglade allt i detta hus. Har

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:02:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vartfok/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free