Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - J. Thulin: Vårt folklifs förädling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och råheten i sederna? Jag såg i en veckotidning
vid julen i korta notiser veckans nyheter. Det var
knappt en utan att öfverskriften: »på julrusets konto»,
passat. Julruset, — ett namn, som ej har sin
motsvarighet i världen, en sak lika vidrig i hemmets och
barnens glada fest som namnet. Råheten regerar i
dryckjom ännu liksom i många andra styckjom. Eller könen
emellan. Sade oss ej statistiken vid årsskiftet, att vi
ha den sorgliga äran att stå högst på världsskalan
ifråga om de oäkta barnen. Säger oss ej en blick på
litteraturen, att den s. k. nya moralen håller på att äfven
i de bildades kretsar rifva ned det lifsideal — trohet i
kärlek, beständighet i de sedliga banden — som ännu
majoriteten af vårt folk med våra fäder omfattar
såsom det heligaste i lifvet. Hvad betyder i själfva
verket detta ansvarslösa tal om den »fria kärleken» annat än
(såsom det skarpt, men sant uttryckes vid det första
stora mötet inom riksförbundet mot osedlighet i
litteratur, press och bild) ett oerhördt tillbakafall till tider af
moraliskt barbari, en atavism med sjunkande
sedlighetsnivå i nationen under obundna naturdrifters
ansvarslösa välde!
Och hvad slutligen den inre råheten beträffar. Ja,
det är inte så länge sen jag på bokhandeln hörde en
ung till synes bildad dam på en 17—20 år begära ett
råd för inköp af en födelsedagsbok åt en väninna: »men
det skall vara en riktigt rafflande». Ligger ej bara i
ett sådant uttryck en gränslös själfförnedring!
Rafflande, — ja, så går Nickcarterlitteraturen till sina
kunder, och den estetiskt noblare men etiskt lika
mindervärdiga dekadanslitteraturen till sina. Finns det ingen
trängtan till lyftning, til renhet, till ungdomskamp
för idealen hos våra söner och döttrar? Ha hemmen
intet sådant haft att ge dem? Och skolorna? Och
konfirmationstiden? Och föreningslifvet? Och
folkmötena? Och föreläsningarna? Och alla tidningarna?
Och ungdomsböckerna? Och kamratlifvet? Och
umgänget? Och bibeln? Och klockklangen från Herrens
hus? Visst finns det. Visst ha tusenden gifvit sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
