Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - John Melander: Vi och vårt arbete - 2. Hvad vår tids arbetslif djupast behöfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
171
än mer till den eviga hvilan hos Gud, då arbetsdagen
skulle vara slut. Sådana känslor äro ej någon
lämplig jordmån för arbetsglädjen. Därigenom har ock
fostrats en viss andlig njutningslystnad, låt vara att
den haft religiös färg. Ej heller har denna uppfattning
varit gynnsam för arbetets ära. Den har ej förmått att
i arbetet se något annat än ett medel att frambringa
timliga värden, ej att fostra personligheter. I den mån
man velat »lefva belt för Gud», har man mist intresset
för »det världsliga».
Den andra rörelsen fann en lämplig jordmån i en
folksjäl, i hvars känslo- och föreställningsvärld en sådan
åtskillnad mellan arbetslifvet och fromhetslifvet
frarn-alstrats. Men drog den förra bort från de världsliga
bestyren till förmån för fromhetslifvet, har den senare
gjort tvärtom. Arbeta måste vi. Det är arbetet, som
skapar värden. För jordelifvet måste vi intressera oss,
då vi nu en gång äro här. Är detta oförenligt med det
religiösa lifvet, nå väl, må då detta fara! Jag vet ej,
om man på något håll resonerat så. Men förhållandena
ha utvecklat sig så: Då människorna i sitt innersta
ställts i valet mellan Gud och de världsliga bestyren,
då de sålunda ej fått hjälp att taga med sig dessa in
i samlifvet med Gud, så har en del valt Gud men
flertalet de världsliga bestyren. Och jag för min del tror
ej, att materialismen nu haft en sådan makt öfver vårt
folk, om ej denna oriktiga motsats skapats i den gamla
väckelsen.
Hvad har då materialismen betydt för oss och vårt
arbete? Då människan ingen Gud har och intet evigt
mål att lefva för, blir njutningen lifvets ändamål. Det
är regeln »Låtom oss äta och dricka, ty i morgon skola
vi dö». Här kan ej bli fråga om någon
personlighetsfostran. Arbetets uppgift blir då uteslutande att skaffa
existens- och njutningsmedel. Men blir lifvets mål: att
njuta, då förödes arbetslusten och arbetsglädjen. Ty
arbetet med dess möda och kamp, dess kraf på tålmodig
uthållighet, på tyglande af de själfviska
njutningsbegären (maklighet o. d.), är motsatsen till njutningen. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
