Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik Stave: Huru bibelöfversättningar blifvit mottagna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186
tagande? Det vore lockande att belysa detta med en
rad exempel. Här nödgas vi inskränka oss till ett par.
Den 8:e psalmens författare säger om människan i
allmänhet, att Gud upphöjt henne så, att »hon nästan
blifvit ett gudaväsen». Septuaginta återgaf orden
friare, så att stället där lyder: »Dm gjorde honom (henne)
för någon tid ringare än änglarna», en utsaga, som
Hebreerbrefvets förf. sedan anför och tillämpar på Jesu
Kristus (Hebr. 2: 7). När evangelisten Matteus
omedelbart efter berättelsen om Jesu födelse (1: 22) anför
profetian Jes. 7: 14: Se jungfrun skall blifva hafvande
oeh föda en son och man skall gifva honom namnet
Emanuel», så följer ban likaledes Septuaginta, ty med
ordet »jungfru» hade denna öfversättning återgifvit det
här använda hebr. alma, som egentligen betyder »ung
kvinna»; och judarna fingo snart, såsom vi skola ser,
anledning att klandra denna öfversättning. När
Hebreerbrefvets förf. ville bevisa, att Jesus Kristus
genom att xitgifva sin kropp i döden framburit ett för
alla tider fullgiltigt offer, då hämtar han sitt bevis
härför bl. a. från 40 :e psalmen, som han anför efter
Septuagintas öfversättning: »Slaktoffer och spisoffer
begärde du icke, men en kropp beredde du åt mig».
(Hebr. 10: 5). Denna bevisning är emellertid
bristfällig. Ty i det hebr. originalet talar psalmisten icke om
kroppen, utan där heter det: »öppna öron har du gifvit
mig», d. v. s. ett lydaktigt sinne, så att jag lyssnar till
din vilja. Septuaginta har alltså inlagt någonting i
psalmen, som ej står där, och på detta har
Hebreerbrefvets förf. byggt sin bevisföring.
Det antyddes ofvan, att Septuaginta blef det medel,
hvarigenom västerlandet fick tillgång till judarnas
heliga skrifter. De nu anförda exemplen på denna
öfver-sättnings användning hos Nya testamentets författare
låta oss förstå, att det egentligen var kristendomens
bärare, som förskaffade Israels heliga böcker i grekisk
dräkt en läsekrets, om hvars omfattning judarna
själfva en gång säkert aldrig drömt. Men denna
omständighet framkallade, i förening med andra, hos judarna en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
