Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik Stave: Huru bibelöfversättningar blifvit mottagna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
187
helt ocli hållet förändrad uppfattning af Septuaginta.
Hade man förut kunnat tala om detta verk som
inspi-reradt, så kunde man nu tala om hela öfversättningen
som en stor olycka, jämförlig med den gyllne kalfvens
uppresande, och en legend visste rent af berätta, att
mörker betäckt jorden under tre dagar, sedan Lagens
böcker (5 Moseböcker) öfversatts till grekiska.
Detta märkliga omslag i judarnas uppfattning af
Septuaginta berodde ej blott på den frihet, som dess
upphofsmän tillåtit sig vid själfva öfversättningen af
den hebreiska texten till grekiska, utan äfven och i
minst lika hög grad därpå, att det till grund för
densamma liggande originalet icke i allo öfverensstämde
ined den hebreiska grundtext, som judarna från och
med 2:a årh. e. Kr. erkände som det enda riktiga, samt
att den bland de af judarna allmänt erkända kanoniska
böckerna upptog äfven sådana skrifter, som dessa icke
ville betrakta som uttryck för en äkta judisk
trosåskådning. Dessa skrifter voro de s. k. apokryfiska böckerna
(Judiths bok, Vishetens bok, Syralts bok o. s. v.), hvilka
sedan från Septuaginta öfvergingo till Vulgata och af
Luther sattes under en särskild rubrik såsom nyttiga
att läsa, en ställning som dessa böcker sedan intagit
äfven i vår bibel. När nu härtill kom, att Septuaginta,
äfven där den bevisligen icke innehöll ett troget
återgifvande af originalet, utgjorde ett af de kristna gärna
brukadt vapen mot judarna, så förstår man lätt, att
dessa icke längre ville kännas vid den.
Då Septuagiiita sålunda icke längre tillfredsställde
de grekisktalande judarna, återstod för dem ingen
annan utväg än att skaffa sig nya bibelöfversättningar.
Så uppstodo under 2:a årh. e. Kr. tre nya
öfversättningar af Gamla testamentet, af hvilka två utfördes af ett
par judiska proselyter: Aquila och Teodotion, och en
af en judekristen vid namn Symmakus. Deras verk ha
som helhet betraktade gått förlorade, men större eller
mindre fragment af dem ha bevarats ända till våra
dagar, och med tillhjälp af dessa kunna vi få en närmare
inblick i orsaken till judarnas missnöje med Septua-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
