Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thure Bergström: »Gruf-Jan»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Gruf=Jan".
Det var ingen öfverensstämmelse mellan mannen
och namnet. Ty fastän han bodde på gruffältet och
hette Gruf-Jan, hade han dock både sitt arbete och sina
intressen inte i de stora djupen utan på höjderna.
Högt uppe på sydsluttningen af berget ligger
gruffältet.
Snön hade nu smält bort, och små fläckar med
saftigt gräs och några förkrympta buskars bladgrönska
hjälpte solen, så godt de kunde, att få litet färger och
lif öfver de många grufhålens, gråbergshögarnas och
malmvarpens tröstlösa enahanda.
Grufförvaltaren var på sin sedvanliga
förmiddagsrond mellan arbetsplatserna, och prästen gick bredvid
för att få se och lära känna allt och gjorde
okunnighetens enfaldiga frågor öfver det märkvärdiga, han
såg. Fort gick det inte på den promenaden. För hvart
tionde steg nästan, stannade de och pratade skämtsamt
eller allvarligt och betraktade utsikten däruppe från
fältets högsta punkter.
Ocli den var i sanning hänförande. Himlen var
vårblå ocli hög och smälte ihop med skogarna i
fjärran, hvilka som stora grönblå vågor kommo
vältrande fram mot grufbergets fot, där den lilla tjärnen låg
som ett blinkande öga i solen. Rundt omkring dem
snurrade hjulen på sina höga träställningar, de långa
linorna slingrade som ändlösa ormar öfver fältet, den
gamla grufkonsten gick säfligt och en smula knarrigt
som vanligt, men outtröttlig i sin trohet; och med
långa tunga steg, som liade de lärt af den, vandrade då
och då någon gammal grofarbetare förbi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
