Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thure Bergström: »Gruf-Jan»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
223
»Då skall du få se, att Gruf-Jan sitter där inne och
läser katekesen. Det har han alltid gjort, så långt jag
kan minnas tillbaka, ett par månader fore
husförhöret.»
Så öppnade han dörren och de stego in. Därinne
satt gamle Gruf-Jan, liten, krokryggig ock
nedsmutsad af maskinolja ock damm, med ett par stora
glasögon på näsan ocli en bok i sitt skinnförkläde, ock
läste. En smula döf, som han var, märkte kan ej strax
de inträdande, utan kunde de några ögonblick iakttaga
den gamle, konom ovetande. Hvad förvaltaren tänkte,
är ej godt att säga, men för prästen tedde sig, det kan
såg, som något rent gripande. Som kan satt där, den
årböjde gamle, med sin barnalära ännu i sin darrande
hand och sökte tillägna sig dess lärdomar på de
stunder, då käns arbete ej tog käns uppmärksamket i
anspråk, en bild af andakten, allvaret och stillheten själf,
vardt han så stor för prästen och tog en plats i hans
själ som ett oförgätligt minne.
Här kan det inte vara fråga om tvång eller sed
eller skrymteri, tänkte prästen, här är en människa,
som är i möte med Gud, här är det hjärtat, som talar.
Här sitter du, gamle Gruf-Jan hela ditt lif och vänder
ryggen åt solskenet och vackerleken, ock är lycklig
och nöjd ändå. Det är inte många, som kunna det.
Men jag förstår dig så godt: du ser skönare syner,
du kar större längtan...
Det klingade i en klocka. Gruf-Jan reste sig upp,
lade bort boken ocli fick på samma gång syn på de
besökande. Han nickade en kälsning, men tog för
öfrigt ingen notis om hvarken sin förman eller sin
präst. Ty nu skulle han sköta spelet. Det var käns
andra stora lifsintresse. Ocli så ansvarsfullt som kan
tog det, så helt, som ban gick upp också i det, kunde
han omöjligt hinna mera.
Kugghjulen rasslade, den stora trådrullen vände
sig trögt.
Prästen bläddrade under tiden i hans gamla katekes,
tittade i hans öfriga böcker, som befunnos vara en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
