Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Innan vi gå vidare böra vi nämna, att vid de stjernfall,
som återkomma periodiskt, såsom vid d. 10 Augusti och d. 14
November, är radiationspunkten alltid densamma, d. v. s. den
bibehåller vid hvarje tillfälle åtminstone ungefärligen samma
läge i förhållande till fixstjernorna. Därför är den ock ett
karakteristiskt element, som i förening med andra tecken tjenar
till att särskilja ett visst stjernfallsregn eller meteorer af en
viss grupp från andra med liknande egenskaper. Sålunda bruka
stjernfallen d. 14 Nov. under närvarande tidsperiod utstråla
från en punkt där diagonalerna skära hvarandra i den
fyrsidiga figur, hvilken bildas af stjernorna ε γ ζ μ uti stjernbilden
Lejonet. D. 10:de-Augusti-meteorerna utgå däremot till större
delen från en punkt på föga afstånd från stjernan η i Perseus,
hvilket varit fullständigt ådagalagdt ända sedan 1837 och
bekräftas hvarje år. Af detta skäl har man korteligen kallat
Augusti-meteorerna Perseider, liksom man någon gång
utmärker med namnet Leonider de meteorer, som höra till den
stora novembersvärmen och som synas utgå från lejonets
hufvud, fastän visserligen de språklärde och estetici skulle kunna
hafva invändningar att göra mot ett sådant sätt att härleda
benämningar. Vi äro emellertid nu berättigade att påstå, att
det stora stjernfallet d. 27 Nov. 1872 icke har något att göra
med det som inträffar d. 14 i samma månad, emedan det förra
icke har sin utstrålnings-punkt i Lejonet, utan i närheten af
stjernan γ, tillhörande stjernbilden Andromeda, hvilken är
belägen ungefär 110° från Lejonet.
Vi hafva hittills icke tagit i betraktande hvilket inflytande
jordens egen rörelse har på stjernfallens antal. Låt ABCD (Bild
4) föreställa jorden, hvars rörelse i banan antages ske i den led
pilen utvisar. A B C är då den hälft af klotet som går främst
vid rörelsen genom rymden, och A D C är den bakre. Punkten B
kan råkas endast af de meteorer, som utgå från en punkt
framom planet A C, och som sålunda komma jorden till mötes,
mer eller mindre, alteftersom radiationspunkterna ligga rätt
framför jorden, d. v. s. i förlängningen af dess bana, eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
