Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
riktning. De senare kurvorna hafva i följd af sin storlek ej
kunnat fullständigt utdragas, teckningen upptar endast de
närmast solen belägna delarna. Såsom vi af det föregående sett,
bilda dessa båda banors plan icke särdeles stora vinklar med
solsystemets grundplan, näml. det första 13 ° och det senare
18 °. I sjelfva verket är det således endast en punkt T, som
är gemensam för jordens och Bielaska kometens banor och ej
två, såsom man af bilden skulle i början vara benägen tro.
Låge de båda banorna i samma plan, skulle de skära
hvarandra äfven i punkten B, och jorden skulle då två gånger om
året hafva känning af de meteorer, som kretsa i kometens bana.
Leonidernas bana antages skära jordens i punkten P, hvarest
vår planet befinner sig d. 14 November under det årliga
kretsloppet, som; enligt pilen går från höger till venster eller i motsatt
led mot visarna på ett ur. November-svärmen har däremot
en retrograd rörelse, hvarför meteorerna komma till P i motsatt
riktning, och sammanträffandet sker därför med en hastighet,
som är summan af jordens och meteorernas. Om den förra
uppskattas till 2 3/4 mil i sekunden och den senare till 4 mil,
så blir sammanstötningen lika häftig, som om jorden stått stilla
och meteorerna rört sig 6 3/4 mil i sekunden eller tvärtom. Så
stor är den hastighet, hvarmed november-meteorerna störta in
i atmosferens öfversta lager, och en större kan ej förekomma
vid något stjernfall.
Om november-meteorerna uppfylde hela banan och vore
lika jämnt fördelade längs densamma, så skulle praktfulla
stjernfallsregn inträffa hvarje år d. 14 Nov. Men emedan dessa
hafva ett maximum på ett visst år och försvagas under de fem
till 6 därpå följande för att sedan alldeles upphöra, så kan
man däraf sluta, att meteorsvärmen med sin tätaste del upptar
endast en liten del af banan, att en mindre tät hop sträcker
sig längs ett följande bågstycke, som utgör vid pass 1/6 af
banan, och att slutligen det öfriga af ellipsen är nästan tomt på
meteorer. 1866 års komet befann sig framför den tätaste delen
af meteorströmmen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
