Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Till de celesta föremål, på hvilka ofvanstående
resonnement kan tillämpas, höra företrädesvis kometerna. De
hufvudsakligaste dragen af kometernas bygnad äro allmänt kända.
Det finnes alltid en tätare del, som brukar kallas kärnen eller
hufvudet. Denna utgör också sjelfva centralkroppen till
hvilken alt öfrigt är att hänföra såsom bihang. Kometkärnen
beskrifver under solens inverkan en regelbunden bana enligt de
Keplerska lagarna. De öfriga beståndsdelar man brukar
urskilja, äro atmosferen och svansen. Dessa förete ofta många
märkvärdiga förändringar, och deras täthet är högst ringa i
jämförelse med kärnens. Inom denna kan man tänka sig, att
massans fördelning är likformig eller ock, hvilket är sannolikare,
att tätheten är minst i de yttre lagren och tilltar inåt. I
senare fallet kan icke kometens upplösning blifva fullständig
utan endast partiel, så att han förlorar sina yttre tunnare delar.
I hvarje fall komma dock de frånskilda delarna att beskrifva
banor, som föga afvika från kometens ursprungliga, längs
hvilken kometmaterien sålunda kommer att fördela sig.
Hvad som ofvan yttrats om verkan af solens attraktion,
gäller äfven om andra himlakroppar med betydligare massa.
Sålunda kan äfven någon af de större planeterna vålla
upplösning af en komet, om den kommer mycket nära. Den
upplösta himlakroppens delar komma att beskrifva ungefär samma
banor omkring solen, och en meteorström uppstår sålunda utan
solens inverkan. Man kan äfven tänka sig fall, då både solen
och någon planet i särskildt gynsamma ställningar samverka.
Vi kunna häraf finna, huru ogrundad den fruktan varit, som
ofta nog försports vid kometernas uppträdande på himlen. Det
är deras, men icke vår jords existens som hotas, då de komma
inom planetverldens område.
Sålunda äro stjernfallsmeteorerna ingenting annat
än stoft från kometerna. Hela resonnementet skulle dock
kunna förefalla endast såsom en geometrisk spekulation, om vi
icke kunde uppgifva några iakttagelser, hvilka bevisa dess fysiska
verklighet. Af dessa iakttagelser framgår på det otvetydigaste, at
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
