- Project Runeberg -  Ur vår tids forskning / Om Stjernfall /
59

(1874-1889) [MARC] With: Ernst Axel Henrik Key, Gustaf Retzius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

En vigtig följd af denna radiationspunkternas fördelning
är den olika mängd stjernfall som måste synas, alt eftersom
den ena eller andra delen af himmelssferen befinner sig öfver
horisonten, hvilken åter ingenting annat är än ett plan lagdt
genom O, delande sferen i två hälfter, hvaraf den ena
innehåller de radiationspunkter som äro synliga, den andra de
som icke kunna ses, eller från hvilka inga stjernfall synas
utgå. Det är nu lätt att inse, huru stjernfallens antal måste
variera med horisontens olika lägen. Detta plan deltar
nämligen i jordens rotation, så att olika delar af himmelssferen äro
synliga på olika tider af dygnet. Endast vid jordens poler
förblir horisonten städse parallel med sig sjelf och vinkelrät mot
verldsaxeln; stjernorna vandra parallelt med densamma, utan
att gå upp eller ned, sålunda beskrifvande större eller mindre
cirklar, med polstjernan till medelpunkt. På dessa orter kan
således under dygnets lopp ingen förändring observeras i
stjernfallens antal. Men på alla andra ställen af jordklotet förändras
horisontens lägen, så att stjernorna och med dem
radiationspunkterna, synas gå upp och ned. Vi kunna nu förstå, att de
timmar af dygnet måste vara rikast på stjernfall, då
företrädesvis den del af himmelen är uppe, inom hvilken
radiationspunkterna ligga tätast. När detta inträffar, är åter lätt att inse.
abcd (Bild 11) föreställer jorden i sin bana, med de
rörelseriktningar omkring solen och omkring sin egen axel, hvilka
anges af den stora pilen P och den mindre vid a. Solen
ligger åt jordklotets belysta del, således åt a. Apex ligger
oändligt långt bort i den riktning, som P utvisar. En
meridian kommer under dygnet att intaga olika lägen i
förhållande till solen. Vid midnatt intar den ställningen c. Solen
är då lägst under horisonten; däremot befinner sig apex i
eller nära horisonten. I läget d befinner sig meridianen midt
emellan midnatts- och middagslägena, d. v. s. klockan är 6 f. m.,
och apex är nu högst öfver horisonten. När meridianen hunnit
till a, midt emot solen, hafva alla orter under densamma sin
middag, och apex är i nedgående. Under den andra hälften af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:02:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vartidsfor/10/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free