Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vanan att ständigt i språket se något från den talande
skildt, kommer man efter hand lätt därhän, att man
tillerkänner det en egen, själfständig tillvaro. Språket blir
sålunda omsider fattadt som en lefvande »organism», hvilken
uppkommit och utvecklat sig ungefär på samma sätt som
trädet tillväxer med sina grenar och blad. Språkets
lagbundenhet och dess utvecklings skenbara oberoende af
människans vilja tyckas äfven gifva stöd åt en sådan åsigt.
Just dessa synpunkter framhållas af Schleicher.
I mer eller mindre oklar form är en sådan uppfattning
af språket den vanliga. Men den. riktiga är den ej.
Man kunde med lika mycket skäl påstå, att Sverges Rikes
Lag vore en lefvande organism, likstäld med en växt eller
ett djur. Äfven den är ett system, äfven den har
oförmärkt utvecklat sig ur folkseder och rättsåskådningar, mot
hvilka den enskilde medborgarens åsigt och vilja varit och
äro vanmäktiga. I själfva verket är också hvarje särskildt
språk intet annat än en folksed, afsedd för ett visst
praktiskt ändamål och lämpad efter egendomliga behof.
Om vi till en naturforskare ställa frågan: hvad är ett
ord?, blir det svar, han från sin vetenskaps synpunkt kan
gifva, intet annat än detta: en rad af ljudvågor, som
i viss följd utgå ur talorganen. Det mått af kraft, som dessa
vågor för honom representera, är intet annat än det som
legat inneburet i den muskelverksamhet, genom hvilken
luftströmmen framdrifvits och mottagit sin bestämda gestalt.
De lätta, för ögat ej skönjbara vågorna ila sin väg
fram genom rymden. På några flyktiga sekunder lägger
sig deras svall till ro, och naturforskarens känsligaste
instrument är ej mer i stånd att röja deras befintlighet.
Ordet har förklingat; det är som om det aldrig varit.
Men under sin tillvaros korta ögonblick hafva vågorna
kanske träffat ett mänskligt öra — hur ändra sig icke då
förhållandena! Hvart taga de vägen, dessa lagar, som
naturvetenskapen med rätta anser undantagslösa, lagen om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
