Print (PDF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sägas om språkets herravälde öfver tanken. Denna
mening har ej saknat sina försvarare ännu i nyare tider.
Cabanis, en fransk naturforskare och filosof af Condillacs
skola, hvilken lät språket i utvecklingen vara äldre än
tanken, sluter därför också följdriktigt: »Ett folk, hvars språk
är väl organiseradt, måste nödvändigt mer och mer frigöra
sig från fördomar; det folk åter, som har ett mindre
lyckligt bildadt språk, hinner i konster och vetenskaper aldrig
öfver en viss punkt.»
En bekräftelse på denna åsigt har man trott sig finna
i de döfstummes af oss redan omnämnda andliga
underlägsenhet under normalt bildade människor. Därför att
de af fysiska skäl ej förmå tala, är äfven deras tanke
liksom förkrympt. Själfva ordet dumbe står ju i närmaste
etymologiska förhållande till dum.
Men detta blott skenbara skäl är lätt att vederlägga.
Dumbens underlägsenhet grundar sig därpå att han ej kan
höra, icke därpå att han ej kan tala. Redan Aristoteles
kände, att stumhet aldrig förekommer utom i förening med
döfhet. Men först inemot två årtusenden efter hans tid, i
slutet af 16:de århundradet, hade man insett, att
stumhetens orsak, och dess enda orsak, ligger i bristen på hörsel,
och att följaktligen de barbariska operationer af tungan och
tungbandet, som man intill denna tid ofta försökt, måste
blifva gagnlösa.[1] Numera är det allmänt erkändt, att det
endast är därför, att den döf-födde ej hört artikulerade ljud, som
han ej häller frambringar sådana. Det är också
obestridligt, att enda grunden, hvarför dumben ej når samma
själsutveckling som hans medmänniskor, ligger däri att
han för döfhetens skull ej kan göra sig dessas erfarenhet
till godo, innan de genom ett mer eller mindre fullkomligt
teckenspråk börjat träda i förbindelse med honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
