Print (PDF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
har som meddelningsmedel, och som efter hand måst skaffa
det ökad användning i språket. Vi nämna ett par af dessa
företräden. Ljudtecknen åstadkommas genom en mycket
ringa muskelrörelse, men kunna dock uppfattas på långt
håll. De förnimmas äfven om den tilltalade är bortvänd
eller af skymmande föremål hindrad att se. De äro
användbara äfven under mörker. Denna sista omständighet
får så mycket större vigt, om vi tänka oss mänsklighetens
tillstånd under en tid, då eldens bruk ännu ej var kändt.
Efter hvad norm ljud och tanke knutit sig tillhopa
med hvarandra för att bilda ord, är en omtvistad fråga.
En åsigt, som har sina förnämsta målsmän i W. v.
Humboldt, Steinthal och Lazarus, anser språkljuden hafva
med en inre nödvändighet uppträdt såsom reflexer af
bestämda intryck och tankar. På visst sätt blir altså enligt
denna uppfattning språket något medfödt, och åsigten har
därför äfven af Marty blifvit kallad den »nativistiska».
»Det är ett allmänt faktum, säger Lazarus,[1] att hvarje
åskådning, åtminstone hvarje ny åskådning af ett ting,
åtföljes af ett ljud, som motsvarar det mottagna intrycket.
Och som följd af människonaturens samstämmighet är detta
ljud hos olika individer ständigt det samma. Härpå är det,
som det ömsesidiga förståendet grundar sig.»
Det omförmälda »faktum» borde allra bäst kunna
konstateras på döfstumma, hos hvilka dessa ursprungliga,
afsigtslösa naturljud kunde väntas lefva kvar, ostörda af alla
inflytelser från de under tidernas lopp därifrån framgångna,
i fullare mening så kallade språken. Men hvarken af
döfstumlärare eller inom döfstumliteraturen hafva vi
erfarit något, som bekräftar tillvaron af dylika ljud. Det
är också omöjligt att inse någon grund, hvarför själens
rörelser alltid nödvändigt skulle framkalla karakteristiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
