- Project Runeberg -  Ur vår tids forskning / Språkets makt öfver tanken /
15

(1874-1889) [MARC] With: Ernst Axel Henrik Key, Gustaf Retzius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

reflexer just i de muskler, som äro verksamma vid
frambringning af ljud, och ej lika gärna i andra.[1]

Det är sant, att vi ofta tycka oss i språket förnimma
den öfverensstämmelse mellan ljud och betydelse, från
hvilken denna språkfilosofiska åsigt utgår. Ett sådant ord
som tung synes oss genom själfva sitt dofva, mörka ljud
liksom måla bilden af en mödosam börda, hvilken tungt faller
mot marken. Orden ljuf, mild hafva däremot, såsom vi
tycka, i sin klang något ömt och smekande, som väl
stämmer med deras betydelse. Men i de allra flesta fall beror
denna vår känsla af samstämmighet mellan sakens väsende
och dess språkliga uttryck blott på en inbillningsvilla. Vi
äro så vana att förknippa en föreställning med dess namn,
att vi hafva svårt att dömma om det mekaniska ljudet
i ett ord utan att låta vår uppfattning påverkas från
ordets betydelse. Om vi emellertid vid sidan af det
tunga, pustande tung ställa det för vår känsla så lätta,




[1] Steinthal, som ej förbisett de döfstummas betydelse för frågan, anför
till stöd för sin sats ett fall, hvilket emellertid ingalunda synes oss bevisande.
Han omtalar, att den blind-döfstumma flickan Laura Bridgmann genom olika
rop brukat från hvarandra utmärka de särskilda personerna i hennes omgifning.
Oafsedt att detta fall, om det grundar sig på tillförlitliga uppgifter, är alldeles
enstående, kunna vi af inre grunder icke däråt tillmäta den betydelse, som
Steinthal vill finna däri. Man kan ej undgå att fråga: hvarför var det just personer,
som flickan utmärkte med olika rop, och icke lika väl liflösa ting? Det ligger
nära till hands att antaga, att dessa ljud ingalunda voro så rent omedelbara
utströmningar och reflexer af hennes känslor, som Steinthal anser, utan fastmer
afsigtliga tecken, genom hvilka hon lärt sig att väcka de närvarandes
uppmärksamhet. Ljudens olika karaktär kunde hon själf visserligen ej uppfatta med
hörseln, men säkert dock med känselsinnet. Så berättar den själf döfstumme
döfstumläraren Kruse om sig, att då han glömt namnet på ett föremål, han
genom ett för honom själf ohörbart utsägande af orden stundom kunde pröfva,
hvilket som var det rätta. (Se hans skrift: Der Taubstumme, 1832, s. 63). Det
är bekant, att den i ovanligt hög grad intelligenta, fastän med hänseende till
yttre sinnen så olyckligt lottade omnämnda Laura Bridgmann, som ännu torde
lefva i Amerika, nått en märkvärdig förmåga att meddela sig med sin
omgifning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:02:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vartidsfor/26/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free