Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lefnadsglada ordet ung, och vid sidan af de blida orden ljuf
och mild påminna oss de till sitt intryck så kusliga uf och
vild, så finna vi genast, hurusom här snarlika ljud på vårt
sinne göra alldeles motsatta intryck. Skälet är blott, att
ordens betydelser äro motsatta.
Så mycket kan dock erkännas för riktigt i den
»nativistiska» teorien, att människoslägtets första språkelement
till en icke ringa del haft sin utgångspunkt i
individernas ursprungligen ej som tecken för andra afsedda
känsloljud. Äfven är det visst, att härmningen af
naturljud ofta gifvit upphofvet till namn på sådana varelser
eller föremål eller handlingar, som kännetecknas genom
sitt läte. I många fall eger altså ett ursprungligt
sammanhang rum mellan tanke och ljud, om ock
motsvarigheten genom förändringar i ordens uttal under tidernas
lopp ofta fördunklas.
Max Müller, hvars åsigt om språkets ursprung förut —
t. ex. i hans bekanta »Föreläsningar om språkvetenskapen» —
varit nativistisk, har nyligen frångått denna uppfattning
och i stället antagit en teori, som för ett par år sedan
framstäldes af Noiré. Enligt denne har språket sitt
ursprung i maningsrop, sådana som vi ännu i dag finna
våra kroppsarbetare, särskildt sjömän, höja vid
gemensamt arbete. Ursprungligen har man, enligt Noiré, haft
olika maningsrop för olika handlingar, och ur dem hafva
först handlingsord (verb) och sedan äfven sakord (nomina)
utvecklat sig.
Att språket kunnat hämta någon del af sitt stoff ur
dylika interjektionella utrop, är obestridligt, men ej mindre
visst är, att det blir en ensidighet, om man vill ur denna
enda källa härleda hela språket. En förtjänst i Noirés
åsigt är emellertid, att den framhållit samhälligheten som
en väsentlig faktor vid språkbildningen — en sanning,
hvilken äfven ligger inneburen som den egentliga kärnan
i den svenske filosofen Claesons förklaring af språkets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>